När alla andra sover…

I morgon åker vi till Öland. I går drack vi folköl.

Och paradoxalt nog blev jag tokbakis av sju folköl, jag som kan dricka whisky en hel natt och ändå frukoststöka i ottan. Men idag var kopparslagarna av sorten stanna-i-sängen-eller-dö. Lägg på det en mensvärk från helvetet och medföljade illamående så förstår ni ungefär hur synd det var om mig (killar: mensvärk känns som att bli slagen gång på gång på pungen, fast inombords). Så jag låg och ojade mig och försökte läsa om andra delen av Stieg Larsson-triologin och när jag nådde slutet där Salander blir skjuten i huvudet blev min huvudvärk alldeles övermäktig.

Det är alltså först nu, efter treo och en hämtpizza (hawaii med bearnaisesås – när det gäller bakfyllepizzor saknar jag all prestige – fett, salt och socker är det enda jag kräver!) och en återställande light-cola som jag överhuvudtaget orkar ta itu med saker och ting.

Alltså står jag nu och bakar surdegsknäcke med dill och surdegsformbröd till bröllopet medan Magnus ligger och sover förnöjt. Degarna som stått på jäsning ett bra tag stinker gammal alkohol, vilket inte hjälper mig i det här läget. Kanske borde jag tugga i mig en rejäl bit rågsurdeg som en återställare?