Att leva med mig är en rätt märklig resa. Jag vet vad jag talar om – har jag inte tvingats uthärda mig själv i 28 år kanske? En sak som jag faktiskt inte begriper är att jag kan sitta kav lugn och göra ingenting en hel dag och så plötsligt, PAM BOM! slår det mig att fy fan vad tråkigt jag har, så här kan man ju inte ha det, jag måste göra någonting NU annars går jag under! Och sen ser hela köket plötsligt ut som ett bombnedslag.
Det här står och jäser, puttrar, bubblar eller bara är i mitt kök just nu:
- Filbunke. Jag avskyr filbunke eftersom det har en sådan ruggig konsistens. Men Magnus har aldrig smakat (vad han vet).
- Hemgjord turkisk yoghurt. Jag har visserligen ingen aning om vad som kommer att bli resultatet av 5 dl standardmjölk, 1 dl vispgrädde och någon matsked tjockyoghurt, men det kanske blir något liknande?
- Majsbröd. Jag har skållat mycket finkornig polenta och haft som grund i ett brödbak. Det jäser som bara fan.
- 3 dl turkisk yoghurt rinner av i en silduk. Det kanske ska bli labneh, vad vet jag?
- 1 skivad saltad aubergine ligger och rinner av. Det ska bli middag. Fast jag har ingen som helst aning vad jag ska ha till.
- Någon slags persikokompott sjuder ihop på spisen. Mina persikor höll på att bli dåliga eftersom jag är usel på att äta frukt.
Allt det här gör jag alltså samtidigt som jag bloggar. Magnus kommer hem om fem minuter, och till hans heder ska sägas att han inte kommer fråga vad i helvete jag håller på med och kan jag inte bara tagga ned och vem ska äta all mat har du tänkt egentligen?
Tvärtom kommer han att lyssna artigt på mina maniska utläggningar, fånga in min vilt flaxande gestalt i sina armar, ge mig en smällpuss på den babblade munnen och snällt äta upp allt jag ställer framför honom.
Kommentarer
6 svar till ”När det lossnar, lossnar det rejält.”
Känner igen mig i det. Tusen saker igång samtidigt, så där nyfiken på allt
Hur blir det om man gör på detta sättet?
Jag vill testa själv liksom.
Härlig känsla, samtidigt lite skrämmande.
Testade bröd med polenta och vetesurdeg häromdagen, och kan säga att det det binder sämre(så mitt tips är att baka det i form), men jag tycker inte detta smakar så mycket annorlunda från ett vanligt rent surdegsvetebröd.
Jag vill berätta att jag längtat efter att du skulle komma tillbaka i bloggvärlden du har varit oerhört saknad.
Jag ser och hör att du Gitto och Magnus ger varandra stimulans att få fritt utvecklas utan att tryckas ner, utan istället utvecklas tillsammans det känns som ni är gjorda för varann.
Tänk vilken underbart fin fest det blir på Emmadagen på Öland.
Ni är så sköna.
Tack för att du är tillbaka i bloggvärlden Gitto du förgyller den som den pärla du är samtidigt är Magnus en lyckost.
Martin: Skönt att jag inte är ensam!
Polentabrödet blev riktigt bra, jag gjorde vridna slarvbaguetter a la Anna Bergenström och de puffade upp fint. Men jag bakade på vanlig jäst, inte surdeg.
Owe: Tack så jättemycket!
Hemgjord turkisk yoghurt brukar fungera bra, man brukar rekommendera att man kokar upp mjölken (en extra pastörisering), och sedan låter den svalna till 40 grader och blandar i lite startkultur (färdig yoghurt), och inkuberar över natt i en mattermos.
Du, det verkar kärlek, banne mej…….
Hej.
Jag har läst din blogg ett tag nu. Gräver mig igenom de gamla inläggen och därför hamnar min kommentar här, hoppas att du läser den ändå. Det är kul att läsa om din matlagning, speciellt då jag själv aldrig följer recept. Sen så ligger ju min matlagning definitivt inte på samma nivå som din. Det jag vill berätta är hur min mamma gör färskost. Bara på fil som får ligga i ett durkslag med en köksduk i några dagar. Jag har inte full koll på hur hon gör, men det är är polskt, så jag uppskattar verkligen att läsa dina inlägg om polsk mat. Ska försöka att ta reda på mer, då jag hela tiden experimenterar själv.