Lugn dag idag. Vi äter hemgjord taco-pizza. Katterna får dela på en rejäl burk gammal rillette och lyckligare har jag aldrig sett dem. Magnus lyssnar på radio, jag läser om Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Förutom det Stephen King-psykedeliska slutet är den riktigt bra.
I natt läste jag om Skumtimmen av Johan Theorin (det var den som väckte min Ajvide-lust). Klockan två i natt var jag mitt inne i den läskigaste delen när Julia smyger omkring i det där läskiga övergivna huset. Och när jag säger att jag var inne i den så menar jag det. Djupt inne i boken. Plötsligt säger en röst intill mig “spöke”. Eller snarare viskar. Jag vet inte om det är ordet i sig eller plötsligheten i det, men i varje fall sätter jag mig rätt upp och skriker, rent instinktivt.
Magnus hade ohyggligt kul åt sitt lilla skämt. Jag kände mig mer kluven, jag försöker hålla hårt på den lilla värdighet jag har. Men det är svårt när ens äkta man skrattar åt en så att tårarna sprutar.
I morgon ska ni få ett recept på kräftlag!
Kommentarer
4 svar till ”OT: en röst i natten”
Behåll honom
Skumtimmen är läskig men uppföljaren (“fåk” nånting) la jag ifrån mig efter halva.
Magnus verkar anammat tesen “inte roligare än man gör sig”. :D
Plastfarfar: Ja, jag behåller honom. Vem vet vilka rykten som skulle spridas om jag släppte honom fri… :)
Anders: Nattfåk heter den andra boken. Jag har två ex hemma (en skulle ges bort), men märkligt nog hittar jag ingen av dem. Mystiskt. Jag tyckte tvåan var läskigare, men också långt mindre öländsk och mer vanlig deckarupplösning. Fast vissa nattfåk-scener sitter som berget i mig, framför allt Kapellhistorian.
Hej! Jag har oxå läst skumtimmen, läskigt bra!!! Kunde inte lägga den ifrå mig!! Vi måste träffas snart!!! Middag nån dag? Kram