…önskar jag att jag kunde lära mig att heta kärl är just heta, och att det inte är en bra idé att ta i dem utan att ha vidtagit säkerhetsåtgärder. Just nu har jag – på grund av förra veckans gudomliga lammgryta – en brännblåsa som täcker hela insidan av vänstra tummen och som rymmer säkert 2 matskedar vätska. Visserligen har den slutat göra ont, men det är minst sagt otympligt. Men den är faktiskt rätt imponerande! Lägg dessutom till att jag har tre stycken parallella sårränder på högra handloven eftersom jag kom åt värmeslingorna i ugnen för en vecka sedan, när jag skulle… ja, vad skulle jag egentligen göra? Ta ut bröd? Klyftpotatis? Känna efter om det var varmt? Beats me.
Minns ni den där reklamen för kockknivar för några år sedan, den där man fick se kända kockars händer, med pilar och noteringar för varje ärr? Det är ingenting mot mina händer. Genom åren har jag klantat mig så mycket att jag misstänker att jag har mer ärrvävnad än hud, och 90 procent av skadorna är köksrelaterade. En gång, när jag arbetade på Max i Umeå, råkade jag doppa hela handen i 180-gradig olja, eftersom jag tappat en tång och hjärnan helt enkelt slant. En annan gång klippte jag av en halv fingertopp när jag skulle dela en kyckling med en slö kökssax, något jag inte kan rekommendera så här i efterhand. Fast värst var nog ändå när jag skar ett djupt jack rätt rätt genom hudfliken mellan vänster hands tumme och pekfinger – jag var rädd att det aldrig skulle läka och än idag saknar jag full känsel och rörlighet i det området.
Så vad ska jag göra? Börja bära asbesthandskar, konstruera ringbrynjevantar, eller bara acceptera mitt öde? Tanken på sunt förnuft och att lära av mina misstag har jag övergett för länge sedan, jag tycks vara immun mot det.
Vad jag ville säga med det här? Äsch, jag ville bara gnälla lite. Nu ska jag gå och sticka hål på blåsan – något roligt ska man väl få ha?
Kommentarer
7 svar till ”För övrigt…”
Hejsan!
Tycker synd om dej som gjort illa dej.
Kan dock trösta dej lite med att jag själv brände mej i parti och minut när jag var yngre men att det faktiskt har mattats av efter 35års ålder ;-)
Måste ju innebära att jag gör någonting bättre.
Min egen “specialitet” var att bränna mej på översidan på höger handled när jag skulle sticka i, och testa allt möjligt som stod i ugnen. Den rörelsen gjorde alltid att jag tryckte upp handleden i värmeslingorna i ugnstaket. Där ståtade jag med ett permanent ärr i flera år efter att jag slutat göra den rörelsen.
I övrigt så brände jag mej även rätt illa när jag för flera år sedan höll på som mest med att göra blomdekorationer på drivved. Limpistol lim är INTE att leka med. *L*
Fast jag är fyrtio och har inte alls slutat bränna mig, skära mig, peta i ögonen när jag hackat chili etc osv.
Själv har jag accepterat och håller ett förråd med suturtejp och andra sorters plåster nära köket. Och kyklampar i frysen.
Det enda jag lärt mig är att inte svära så högt när det händer eftersom mannen blir så bekymrad och tror att jag håller på att ta livet av mig :)
Gisela: Jag tycks ha tagit över din “specialitet”. Jag är så rädd för att bränna mig att jag bränner mig bara därför. Helt korkat!
Själv är jag en vandrande katastrof i köket och det är på sätt och vis skönt att se att jag inte är ensam. Rivjärn är min specialitet :-) Fingertoppar och knogar blir så härligt trasiga.
Känner igen mig.
Bara i går lyckades jag hyvla av mig en halv nagel med potatisskalare och skära mig illa i tummen på samma hand.
Ouch, ouch. Trots att jag tillbringar mycket tid i köket har jag inte alls kommit upp i din imponerande radda av köksskador. Nå, det farligaste i köket är ju vi själva, som jag nyss konstaterat.
I mitt fall kankse avsaknaden beror på att det slår över åt andra hållet. När jag var liten hade jag en period (halvårslång, eller nåt sånt) när jag vägrade bada – efter att ha fått en kallsup. Så
fegförsiktig är jag lyckligtvis inte längre.Värst (eller flest gånger) skadade jag mig när jag var i charken på ICA, eftersom det var en ny miljö. Jag är fortfarande evigt tacksam att det “swoosh”-liknande brännmärke jag fick efter bakeup-plåten med baguetter bleknade efter ett par månader. Tanken på att vara brännmärkt med Nike-loggan resten av livet var inte lockande…
En tjej på en restaurang jag var på i Barcelona hade ringbrynjehandskar när hon delade ostron. Det verkade överhuvudtaget vara en bra idé. Dessutom var de coola. :-)