Igår avslöjade jag en bloggare (dock inte till namnet) som fyllt hela sin blogg helt och hållet med andras kunniga texter, smarta recept och vackra bilder. Han uppgav att det var hans material och svarade välvilligt på frågor och tog mot beröm. Eftersom personen i fråga tagit bort bloggen nu tycker jag inte att det finns någon större anledning att ha kvar inlägget. Jag tyckte först att det var lite komiskt, sen att det var lite sorgligt. Jag vill inte skrämma bort en enda person från matbloggande även om han betett sig dumt. Bloggande är så unikt i sin generositet, vidsynthet och kärleksfullhet. Egentligen var ju hysset ganska harmlöst.
Att olovligt använda andras material är inte stöld. Det är ett brott mot upphovsrätten. Upphovsmänniskans texter och bilder finns ju kvar hos honom/henne. Och i det aktuella fallet kan man nog inte anse att värdet av deras texter och bilder minskat. Den ohederlige låntagaren hade inte försökt tjäna pengar på dem, inte försökt bygga ett varumärke eftersom han var anonym. Han ville bara ha lite beundran. Precis som alla vi andra. Det började bli Flashback-stämning i kommentarerna på mitt inlägg om avslöjandet och det här är mitt sätt att markera att jag tycker att vi glömmer och går vidare.
Jag tycker för övrigt att det är aslarvigt att jaga privatpersoner som av uppskattning publicerar ens bilder, texter och recept med blåslampa. Jag tillhör dem som tycker att det ska vara fritt att kopiera för icke-kommersiellt privat bruk. Och recept är det ju ingen copyright på och bristen på skydd för recept har sannerligen inte motverkat den gastronomiska utvecklingen eller kreativiteten. Tvärtom. Däremot är jag stenhård på att källa ska anges – den ideella upphovsrätten är den viktigaste. En inställning jag delar med t ex Piratpartiet och andra aktivister. Att de vill upphäva upphovsrätten är ett vanligt missförstånd.
Låna på så länge ni uppfyller följande villkor: Jag vill ha mitt namn under mitt material (och en länk), jag vill inte att någon annan ska tjäna pengar på det. Om du som privatperson publicerar på en blogg utan reklam, och utan att du eller någon annan tjänar pengar på den får du gärna låna mina recept och mina bilder så länge du länkar hit. Annars får du fråga först (det gäller längre texter också). Jag brukar oftast säga ja.
Men det är ju så roligt att skriva eget!
Kommentarer
23 svar till ”Rätt ska vara rätt!”
Det gäller att komma ihåg att det finns en person bakom bloggen och som många konstaterade i det tidigare inlägget så mår nog personen rätt dåligt nu. Oavsett personers ömtålighet (hur ska man veta vem och hur en person är som döljer sig bakom en blogg?), så tycker jag fortfarande att man ska rikta ljuset mot dem som “bryter mot mot reglerna”, särskilt de oskrivna, bättre att lära sig än att vara till löje. Angående skrivande, gitarrspelande, tecknande så lär man sig ofta genom att härma men allt blir så mycket roligare när man uttrycker sig på sitt sätt.
Mycket generöst av dig! Och särskilt när det kommer från dig eftersom du vet hur mycket jobb det ligger bakom texter, recept och bilder. Själv blev jag väldigt upprörd och tyckte det var fräckt med denna kometkarriär i lånta fjädrar. Men jag har verkligen inget att bli upprörd över egentligen, jag har ju knappast några egna alster att slå vakt om. Så man ju verkligen undra var skon klämde för min del.
Du har alldeles rätt i att upprördheten tog sig lite stora proportioner. Kloka ord!
Äh, det var inte generöst. Det blev bara lite för mycket hätskhet i kommentarerna och folk försökte ta reda på vem det var etc.
För att förtydliga: Jag vill inte rikta värsta strålkastaren mot en förbrytare utan jag tycker att det är bra att bemöta dylik blogg med en kommentar eller ett mejl. I skolan pratar jag varje dag om vikten av källhänvisning och at äras den som äras bör. Det är inget som är självklart utan något man lär sig. Om man vill.
Det var klokt! Jag hoppas att matpolisen så småningom kommer tillbaka med en oplagierad blogg. Med tanke på hur bra han var på att nosa upp smarriga recept borde han ju kunna göra en Julie & Julia och bara laga andras mat om inte annat?
Sofia: Jag håller med.
Jag tycker det där med upphovsrätt är en rätt så svår fråga. Om det skulle vara fritt fram att använda sig av upphovsrättsmaterial vem skulle isåfall skriva kursliteratur t ex? Problemet med debatten idag är att man klumpar ihop alla brancher som har med upphovsrätt att göra i samma korg och försöker behandla dem lika; jag tycker inte riktigt det funkar för vissa brancher behöver mer skydd än andra.
“Upphovsrätt är inte stöld”-debatten ligger på samma nivå. I en tid där produktionen av en produkt består till 100% av tid och inte några delar råvaror så har de juridiska termerna inte riktigt hängt med. Ska man ursäkta allt piratkopierande med att det är inte stöld så kan man ju lika gärna gå in och ta en bok/spel/film i butiken för det är inte heller stöld utan snatteri (enligt praxis – nivån för snatteri höjdes dessutom till 1000kr för något år sedan).
Jag skäms nu att jag snokade och skrev onödigt mycket.
Håller med Gitto. Skribenten skall ha kredit för att h*n letade fram annorlunda recept och faktaspäckade artiklar.
Tyvärr senare felaktigt använda.
Saxit:
Just kurslitteratur är ett himla dåligt exempel då det oftast är universitetslärare som skriver den, under (skattefinansierad) arbetstid, och därefter får en lagstadgad privat ensamrätt under livstid+70år, med rätt att på egen hand spåra och begära ut andras identitet för att upptäcka eventuella intrång. Rimligt?
Saxit: Jag håller med om att det kanske måste gälla lite olika regler för olika branscher. Men just i fallet ovan är det banne mig ingen big deal.
Du kan för övrigt inte jämföra med snatteri/stöld. Dels slår lagen fast att snatteri är en form av stöld, även om den. Dels handlar det då om brott mot äganderätten som är en helt annan sak än upphovsrätten. Äganderätten är betydligt lättare att förhålla sig till. Jämförelsen mellan snatteri och piratkopiering är helt enkelt dålig ur många aspekter.
jag försvarar inte olaglig fildelning eller piratkopiering. Jag tycker att lagen ska ändras. Det är två helt olika saker.
Rekommenderar detta för vidare läsning: http://martenschultz.wordpress.com/2010/10/03/upphovsratt-rattigheter-och-demagogik/
Kanske är det faktiskt så att kostnader för framställning kurslitteratur måste lösas på annat sätt. Handeln med begagnad kurslitteratur och kopiering innebär ju redan nu betydande avbräck för författarna. Det bisarra är ju hur liten del författarna får av det som betalas för en bok.
Om det handlar om ersättning till författare vore det ju mer logiskt och rättvist om alla studenter som skulle ta del av materialet betalade samma summa som skulle kunna gå nästan helt och hållet till författarna.
G.: Visst skrivs kanske viss kurslitteratur på betald arbetstid av universitetslärare. Fast man ska väl då tänka på att universitetslärare i Sverige ofta har ca 20% av sin arbetstid till kompetensutveckling, vilket kan innefatta forskning (Annan forskning finansieras vanligtvis av externa forskningsmedel).
Jag tror inte att så mycket litteratur hinns med att författas på denna tid. Speciellt inte om man ska basera litteraturen på ett empiriskt material som också ska samlas in. Då återstår fritid. Då kan man ju i alla fall fundera över upphovsrätt…
(En parantes är att författande av kurslitteratur också är förknippat med låg status i den akademiska världen. Vanligtvis är det författande av vetenskapliga artiklar i sk. peer review tidskrifter som värderas. I ljuset av detta är ju ekonomi också en intressant parameter).
Med denna kommentar vill jag bara säga att frågan om upphovsrätt och kopiering etc. är komplex.
Som dotter till en läroboksförfattare och exfästmö till en annan kan jag bara hålla med Tobias. Läroböckerna skrivs på fritiden, knappast på betald arbetstid som är fullbokad för de flesta. Att många universitetslärare är bedrövligt underbetalda är ett annat faktum.
Men att de för dens skull ska har rätten att agera privatspanare låter fruktansvärt.
Jag backar beredvilligt ang skattefinansieringspunkten. Jag fick under min tid på universitetet kurslitteratur skriven av läraren i fråga vid minst tre tillfällen som jag kan påminna mig, och antog hej vilt att böckerna hade skrivits “i jobbet”. Med vänner som jobbar på institution borde jag insett att sån tid inte finns. Rimlighetsanalysen räckte inte hela vägen….
Ja, ett förtydligande kanske är på sin plats. Jag förespråkar på inga vis privatspaneri. Verkligen inte. Ville bara ge en mer nyanserad bild (fast det hade ju Lisa redan fattat :-)).
En annan intressant vinkel på diskussionen är naturligtvis vem som ska stå för redaktörsarbete, sättning, tryck, marknadsföring, korrekturläsning etc. etc. om vi inte vill betala för en produkt. Dessa arbeten kostar ju. Dessutom blir man verkligen inte rik av att skriva kurslitteratur (kanske blir man det om man råkar skriva en riktig kioskvältare som studenter och andra sedan verkligen köper (och inte kopierar)…).
G. :-) Men din synpunkt på vilka rättigheter till integritetskränkning en läroboksförfattare har får du gärna utveckla. Det är här min största kritik av upphovsrätten ligger. Med dagens teknik är det omöjligt att upprätthålla dagens upphovsrätt utan att begå övergrepp som står i strid med andra, i mina ögon mer fundamentala rättigheter. Ändamålen helger inte de medlen.
Jag tycker inte heller om privatspanande (även om jag fått höra ett argument för det som faktiskt var rätt så bra, tror jag…) – men däremot så tror jag inte på att upphovsrätten ska vara fri utanför kommersiella behov; speciellt inte när det gäller dyra, utdragna projekt som film- eller datorspel t ex.
Att upphovsrätten är livstid + 70 år är förövrigt pga Disney fick jag höra häromdagen. Har dock inte kollat upp om det stämmer.
Saxit: Jag vill hemskt gärna höra bra argument för att privatpersoner och företag ska få agera polisiärt och på egen hand godtyckligt kunna bötfälla individer på oerhörda belopp utan bindande bevis. Har tyvärr bara hört väldigt många dåliga. ;-)
Jag kan tala om att om man kikar på mina samlade recept och ser dem som ett samlat projekt ligger det oerhört mycket arbete bakom. Åratal. Copy me happy!
Om någon vill låna en av mina bilder eller texter är det superbra! Men!!! Jag vill att källan anges!!! Det är jag som tagit den bilden eller skrivit den texten eller kommit fram till den idéen. Om du inte vill ange källan får du faktiskt ta din egen bild, skriva din egen text, tänka din egen idé.
Det är inte konstigt att ange en källa!!! Ofta leder det till att man själv skapar egna uppfinnelser – speciellt i matskapandet. Men att inte berätta vart man tagit något ifrån är omoraliskt, en lögn helt enkelt.
Jag lånar inte av andra utan att ange källan, varför ska andra göra det?
Lisa: Vad jag minns (det var ett rödvinsargument så jag kommer bara ihåg delar, dessutom motargumenterade jag aldrig utan jag började nog filosofera om varför zebror inte har ränderna på andra hållet :) ) handlade argumentet dels om en liknelse med envarsrätten dels om att man kan göra en överenskommelse utan polisens inblandning. Ett exempel var att du t ex hittar din bil med en repa på morgonen. Du frågar en granne om denne sett något och en annan granne blir utpekad som skyldig. Du går då och knackar på den grannen och säger att du vet vad som hänt och polisen behöver inte bli inblandad om grannen betalar räkningen för reparationen. Varken polis eller försäkringsbolag blir inkopplade och du får din bil fixad.
Envarsrätten var nog ett mycket luddigare argument och jag kommer inte ihåg mer än att det handlade just om det – men jag kan ta den här artikeln som exempel tror jag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147658.ab
Den tjejen är i mångas ögon en hjälte som inte gav upp när polisen gjorde det och hittade förövaren som slagit henne.
En upphovsrättsman som vill göra samma sak orsakar ramaskri.
Där var säkert en massa annat i argumentet men kvällen var inte riktigt gjort för den typen av snack så jag minns inte så mycket mer av det. :)
Åh, rödvinsargument! De bästa! Och hur elegant man seglar in på zebrans randning (tycker man då!) :-)
Ska man göra upp i godo bör parterna vara relativt jämbördiga för att det vara rimligt. Inte om den ena parten är ett multinationellt företag och den andra är en enskild individ. Det krävs också en någotsånärlig samstämmighet om vad som är en rimlig kompensation. Idag finns inga sätt att beräkna vilken skada en fildelare åstadkommer och många experter hävdar att det inte är någon skada alls, andra tycker att mångmiljonbelopp är rimligt. Oavsett vilket kan jusristkostnaderna, eller bara frånvaro från arbetet knäcka en individ.
Det handlar i praktiken om en typ av livstidsdom för unga människor, eller för föräldrarna till unga människor. Ett liv på exixetnsminimum.
När ett förlag/skivbolag kommer med sina krav på hittepåsummor, utan bevis som kunde/borde hålla i rätten är den anmälde i stort sett rättslös. Valet står mellan att göra upp i godo eller att ensam stå emot ett jättelikt bolag med enorma resurser.
Alltså det är inte olagligt eller ens obehagligt att man drar i lite tåtar för att spåra upp en förövare. Att gå igenom bilder på FB är varken integritetskränkande och eftersom personen i
fråga faktiskt lagt upp informationen själv och medvetet gjort den offentlig. Att gå igenom en persons privata kommunikationer och datatrafik är en helt annan sak.
Hur långt man får gå i envarsrätten för att förhindra brott/gripa förövare beror på hur grovt brottet är.
Allvarligt, vad trodde du skulle hända i kommentarsbåset när du avslöjade bloggen som fejk? Människor som lästs och inspirerats av en känsla att det är äkta känner sig svikna, reaktionerna blir därefter.
Jessika: Jag tycker inte att det var sååå förfärligt i kommentarerna. Men jag tycker att mitt inlägg fyllt sin funktion nu och tar därför bort det. Två personer har kontaktat mig och bett mig ta bort deras kommentarer, tycker att det är lättare att ta bort hela inlägget.
Lisa när där håller jag ju med. Speciellt musikindustrin värderar varje nedladdad låt till fantasisummor; sedan är cd-försäljning en ganska liten del av vad iaf de stora musikerna tjänar sina pengar på eftersom de kan faktiskt spela live (till skillnad från film- och datorspels-branchen som inte har den möjligheten på samma sätt).
Jag tänkte förresten på dina recept; du hade en artikel för några månader sedan (jag tror det var du alternativt Lotta) där du frågade varför det anses vara så okej att kopiera andras recept. Jag funderade på att en av anledningarna till det är samma anledning som varför många anser att det är ok att kopiera upp not-ark till musik-stycken dvs. där ligger ett merjobb i att reproducera vad receptet/noterna faktiskt innebär.
När någon kopierar Britanny Spjuts senaste alster så får man en exakt kopia av hennes låt och man får samma kopia oavsett hur många gånger man kopierar upp den.
Skulle man däremot försöka göra en anrättning av ett avancerat recept kanske man slutar med ett nersotat kök (bara hänt en gång, lovar).