Just nu pågår betkampanjen som bäst härnere. Lastbilarna far i skytteltrafik till sockerbruket i Örtofta och visa morgnar känner man den söta doften klibba i näsan.
Lite obehagligt och lite gott på en och samma gång. Ett rekordår är det i alla fall, och det var längesedan jag såg så stora betor.
Mina barn pallade varsitt jätteexemplar på fältet idag som de tyckte att vi skulle “laga något gott” av. Kom inte på något i all hast, det enda betrecept jag sett var en sockerbetsjuice här på Taffel. Kanske skulle vi ta och strimla betan i grönsakssvarven och sedan fritera? Har ni någon idé, tipsa gärna. Själv ska jag iväg på bio ikväll och se Julie & Julia, som fått riktigt bra recensioner.
Uppdatering: Julie & Julia var verkligen en rolig och varm film, Meryl Streep var fenomenal som Julia Child och som jag skrattade igenkännande åt Julies köksvåndor (hur något så lustfyllt snabbt kan övergå i katastrof). Dagens ord är för övrigt aladåbpolisen, den som kommer och haffar alla matbloggare som misslyckas med sina recept. Det lite mer allvarsamma relationstemat om matlagning som ett utlopp för kreativitet, och hur den ibland kan “drabba” ens närstående, efterlämnade en del att tänka på i bilen på väg hem.
Kommentarer
12 svar till ”Rekordbetor och aladåbpoliser”
Hoppas på en filmrapport!
Oh, vad roligt. Sockerbeta är för mig som sörmlänning oerhört exotiskt. Hoppas att du hittar bre idéer!
Det går att skära dem riktigt tunt och använda i sallad. Konstigt nog så verkar det mycket svårt att som privatperson köpa frö till sockerbeta!
Fast det den på bilden var ju ett tvättat och manikerat exemplar, normalt har man ju svårt att se skillnad på dem och en stor jordig sten!
Kurt: Tack, ska prova råkostsalladen, men lutar åt att försöka tillaga den. Sötman kan vara lite kväljande, men den kanske blir knäckig vid fritering?
Betan på bilden var en riktig snygging och inte så värst putsad. Drog bara några drag med rotborsten för att få loss det värsta.
Bendel: Ok, en liten filmrapport (se uppdateringen) Gå och se den!
Pipopp: Jag har nog inte tänkt på den som så värst exotisk. Men eftersom betan började odlas först på 1800-talet är det med den som med gröna ärter och rapsolja (ärternas storhetstid började i och med konservering och frysteknik och rapsoljan användes först bara industriellt): den ingår inte i traditionella skånska recept.
Ja bästa filmen jag sett på länge (fast de borde tagit bort “hummermördare” avsnittet.
Meryl Streep har aldrig varit bättre! :-)
Min svärfar tipsade om en beta i dom inlagda rödbetorna, och ja det gick naturligtvis an. Tyvärr har jag få andra egna rödbetor att jämföra med ;-). Jag har ockå funderat rätt mycket på vad man kunde göra av dom, men inte kommit någon vidare vart. För mycket rå ska man visst akta sig för, kan få ont i magen (tips från maken, fd soldat).
Hmm, kan man göra morotskaka måste det väl gå att få till en socker(bets)kaka…
Jag kan också varmt rekomendera Julia Childs biografi ‘My life in France’. Kanske den bästa matbaserade skönliteratur jag läst. Välskrivet, underhållande, upplysande och en av dom få böcker som faktiskt gjort mig hungrig på riktigt – till skillnad från många andra böckers tomma baksidelöften om detsamma.
Emma: Ok, så sockerbetsplundring är inget man rekommenderar i det militära? ;-)
Fredric: Är lite skeptisk till bet-kaka, jag prövade baka muffins (min favoritform för smakexperiment) på rödbeta för några år sedan. Det var bland det vidrigaste jag smakat, den fadda sötman slog igenom totalt (till och med färgen blev äcklig och grönaktig, nästan bronsartad) Måste nog ugnsstekas eller friteras. Med kanel kanske?
F igen: Tack för tipset om biografin, kände igår att jag skulle vilja läsa mer om Julia Child. Mot bokbörsen!
Jag ska absolut se filmen! Vad roligt att du och ett gäng till tycker att den är bra.
Jag taclar också för Fredriks boktips! Och skulle hemskt gärna vilja se filmen – kanske till och med på bio? Tanken svindlar…(har inte satt min fot i en biosalong sedan jag såg hemska “Häxan och Lejonet” julen 2005; min fritid har dessvärrevarit för dyrbar för att tillbringas i biosalonger).
Annika: Filmen är helt klart något för dig, så se till och smit iväg! Hur bra jag än tycker om Meryl Streep anade jag aldrig att hon var så himla rolig!