DN tar i en artikelserie och krönikor upp Europas hänsynslösa rovfiske. Först länsades våra egna hav. Nu stjäl vi av dem som redan lever i armod. Ja, jag säger “vi” för varje gång vi beställer in jätteräkor, marulk, tonfisk och andra råvaror som odlats eller fångats på ett sätt som är oetiskt är vi medskyldiga. Jag tror inte att hela ansvaret ska ligga på individen, men det är bara våra ilskna röster, vår självrannsakan och beredskap att avstå som kan få politikerna att förstå att det måste, måste tas obekväma beslut. Och vi måste komma ihåg att hylla dem som vågar göra det rätta.
För någon vecka sedan läste jag ut den omtalade storsäljande boken Bitterfittan av Maria Sveland. Om man är snäll kan man säga att boken handlar om krav på rättvisa. Det gäller förstås bara rättvisa när det gäller förhållandet mellan en själv och en mer priviligierad grupp. Global rättvisa diskuteras överhuvudtaget inte.
Jag tror nu inte att kampen för rättvisa i hemmet och på ett globalt plan utesluter varandra. Tvärtom. Men jag önskar bara att vårt förtryck av utvecklingsländerna, främst genom omänskliga skyddstullar, skulle få lika många engagerade spaltkilometrar, lika många bästsäljare.
Det finns i vårt priviligierade samhälle en oerhörd önskan att utmåla sig som offer och en mycket liten insikt om att vi är förtryckare. “Vaddå, rättvisemärkt kaffe? Jag köper ju bara det alla andra köper. Det viktigaste är att det smakar bra. Var inte sådär jobbigt politiskt korrekt!” Men när man har sett dokumentärer med de koncentrationslägerliknande förhållandena på kaffeplantagerna säger de mentala smaklökarna ifrån. I alla fall mina.
Jätteräkorna slutade smaka när jag läste på SNF om den systematiska terrorn av lokala fiskare och våldtäkterna av kvinnorna. Jag sörjer jätteräkorna. Innerligt. Lardolindade, pankopanerade, bräserade med basilika, grädde och pastis. Men de smakar mig inte längre. Från och med nu kommer jag att vara ännu hårdare vad gäller exotiska fiskar.
Lösningen? Drastiska åtgärder nu. Idag. En framtid med mer odlad fisk som livnär sig på vegetabilier, fiskar som karp och kattfisk. Nej, de är inte lättlagade. Men vi är ju matproffs: vilken utmaning! Vi lovar att komma med mycket fler recept på sådana fiskar här på Taffel.se i framtiden. Redan nu är recepten i vår fina receptsamling befriade från fula fiskar.
Kommentarer
17 svar till ”Rovfiske, utfiske, röstfiske och mentala smaklökar”
På onsdag d 9 tas ett annat problem fram om fiske som jag själv deltagit i men slutat. “För nöjes skull”. Det finns en grupp fiskare som inte omfattas av fiskestopp och kvoter. I kvällens “Uppdrag granskning” handlar det om hur sportfiskare helt lagligt får kroka torsk mitt i dess barnkammare. Ett omoraliskt fiske där romstinna honor spåras via ekolod och krokas i ryggen.
Mycket sevärt.
/rolf
roffekock: tack för tipset!
Jag blir ständigt lika besviken när ser hur mycket torsk som fortfarande landas. 3,2 ton på en enda dag. Och observera särskilt noteringen för TORSK 5 som alltså väger mellan 300 och 1000 gram!!! Det är ju för 17 YNGEL!!!
Björn: Marina baranarov. För djävligt.
Och det är ju inte ens fiskegubbarnas egen fisk! Den är ju lika mycket vår för att inte tala om kommande generationers.
Om en bonde får spel och får för sig att slakta varenda griskulting eller kalv han har, utan hänsyn till återväxten, så drabbar det ju bara honom själv. Detta hänsynslösa rovfiske drabbar ju våra barn och barnbarn. Och detta tvingas vi skattebetalare att subventionera (annars hade det snabbt tagit slut)? Tvi vale!!
Björn, du skriver:
Och detta tvingas vi skattebetalare att subventionera (annars hade det snabbt tagit slut)?
Jag tvivlar. Försöker du inte göra en politisk poäng av frågan? Sker inte det på bekostnad av dem som verkligen drabbas av problemet?
Jag tror att problemet ligger djupare. Vi har, som jag ser det, skaffat oss en väldig teknisk kapacitet, men ännu inte lärt oss hur vi ska hantera den. Det har lett till stora maktproblem mellan dem som för tillfället kan utnyttja den tekniska kapaciteten och de som inte kan det.
I fallet med fiske utanför Afrikas kust kan inte de som är beroende av fisket för sin överlevnad hävda sig på grund av detta.
Just igår kväll råkade jag prata om liknande frågor med en teknisk forskare. Han kände sig en smula frustrerad över att det enligt honom verkade som om de samhällen som inte var så tekniskt duktiga hade större chans att överleva – om man ser det i det väldigt långa loppet.
Naturligtvis kan vi inte hejda den tekniska utvecklingen. Det betyder dock inte att vi inte kan styra delar av den. Det är det som är att vara människor om man så säger.
Rolf! Att plötsligt börja blanda in sportfiskarena i denna debatten är en början till att börja blanda ihop korten. Det må vara förkastligt att felkroka fisk. Men syftet är att fånga storfisk i munnen. Jag har själv varit ute på en sådan buletur en gång. Att börja blanda ihop äpplen med päron i denna historien är ingenting annat än löjligt. Sportfisket är och förblir alla fiskbestånds största vän och har i decennier verkat för fiskerestriktioner. Att du sedan säger att sportfisket aldrig ställs inför restriktioner är helt fel. Det är sportfiskarena som är förbjudna att fiska ål, inte yrkesfiskarena. Det är bara ett exempel.
jobbar som marin forskare och den bästa förklaringen jag sett på utfiskningen är en bild på tre barn med varsitt sugrör som dricker ur ett saftglas, ett av barnen går och hämtar ett sugrör till för att få mer saft, det ser ju det andra barnet och gör självklart likadant. På sista bilden sitter barnen med munnen fulla av sugrör, men det finns ju bara ett saftglas… Väldig logik, trålare stora som stenafärjor som fiskar dygnet runt skapar de största problemen. Synd bara att fiskare har som utgångspunkt att forskare “vill åt dem”. Vad vi skulle vinna på att ljuga för att stoppa fisket helt känns mycket oklart…
Sofia: Dt var väldigt fint och klokt, så nu blir jag ännu argare. Tack för att du bidrar till diskussionen!
Man får verkligen lust att ställa frågan till yrkesfiskarn VARFÖR de tror att forskarna medvetet ljuger så samstämmigt.
Förmodar att du aldrig använder kakao i så fall. Eller gick gränsen för samvetet där?
Läste om restaurang Leijontornet som aaaaaldrig använder annat än lokalt producerade produkter. Men när de fick en stjärna i Guide Michelin korkade de upp en flaska…Champagne.
Anna, vi använder en del rättvisemärkt kakao men där finns inte lika bra alternativ. Dessutom är vi inte lika tunga konsumenter av kakao, använder det kanske någon gång i månaden. Vi köper en del Green & Black-choklad.
Men annars är kvalitetskakao och kvalitetschoklad i regel bättre producerad eftersom avansen är högre för odlarna. Det gäller även kaffe för den delen. Läs artikeln om Haugaards kaffe t ex.
Vi lägger helt enkelt mest krut på de stora grejorna vi köper mycket av. Så vi är hyfsat petiga med kaffe, bananer, ekomjölk, ca 50% ekogrönsaker, mer viltkött, rätt fiskar och skaldjur.
Det går inte att göra allt rätt men det går att förbättra sig.
Det som irriterar mig och som jag försöker få fram är att så många anser vara töntigt att bry sig. Eller just börjar med sånt där: Jahaja, men du äter visst ditten och datten.
Lösningen är inte att en promille av befolkningen följer den etiska motsvarigheten till kosherlagar. Lösningen, som jag ser det, är att många fler äter lite bättre.
Precis, det handar om att göra val hela tiden. Även om vi inte alltid gör “rätt” val på grund av exempelvis ekonomiska, praktiska eller kvalitetsmässiga skäl så har man då ändå vägt alternativen mot varandra. Dessa överväganden (som snart dyker upp i bakhuvudet mer eller mindre automatiskt) och denna hållning förmedlar vi till våra barn och andra människor i vår närhet.
Det är inte bara det faktiska valet vi gör i varje situation som spelar roll utan även hur vi förhåller oss till frågan.
Görel: Iofs struntar jag i hur folk förhåller sig till saker. Det viktigaste är vad man gör, inte att man säger att man vill göra.
För övrigt är Valrhona en “OK” kakao enligt de organisationer jag kollat med. Inte lika bra som fair trade men betydligt bättre produktionsförhållanden än den vanliga kakaon. Har lite länkar till deras arbete jag ska lägga ut sen.
Lösningen är att många fler äter lite bättre – absolut, jag är med dig till hundra procent på det Lisa, plus att vissa saker av olika skäl ligger en varmare om hjärtat än andra, och där får man ibland acceptera att folk gör andra val än man själv.
“Stolt nybliven fostermamma till en orangutang i Borneos djungler”
Vid en studieresa till Kenya besökte vi fiskare vid Viktoriasjön. Vi blev minst sagt upprörda när vi insåg att de exporterade den “ätbara” fisken till Europa medan det enda kenyanerna själva fick behålla inte såg särskilt aptitligt ut. Fast frågan är vad som skulle hända om vi lät bli att köpa den fisken? De får ju in enormt mycket mer pengar på att exportera den än att sälja den inom landet. Svår fråga! Kolla gärna på bilderna i min blogg. http://eksnak.blogspot.com/2008/04/utfiskningen.html
Problemet är att fisket subventioneras. Ta bort allt stöd till fiskarna. Det är en enkel början.
Sedan handlar det om att ha privata fiskerättigheter, som på Island och Nya Zeeland.
Om alla ungarna hade fått varsitt glas, enligt den fina liknelsen ovan, skulle ju ingen ha hämtat något nytt sugrör.
Isobel har ju redan skrivit om detta. För flera år sedan, dessutom:
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=000010
Hej Lisa. Bra att någon som du tar upp detta! Kan du inte lägga in en länk i din artikel till informationen på SNF om tigerräkorna?