En sak som alltid fascinerat mig med USA är alla deras dippsåser. Seven layer dip, clam dip, hot corn dip och så vidare ad nauseum. Kanske inte så konstigt i en matkultur som tycks vara så besatt av snacking. Men som infödd i ett land där dippsåserna heter saker som holiday, ostbågsdipp och bearnaise och nästan alltid kommer från en påse är det med en viss avundsjuka jag betraktar de amerikanska dipperna. Tänk bara: ett chips behöver inte bara vara ett chips. Det kan vara ett medium för att föra smakrika, fantasifulla röror av alla de slag till munnen. Chips och dipp kan vara en måltid som innefattar hela kostcirkeln!
Att de amerikanska dipperna visserligen ofta består av några blandade konservburkar, färdigriven ost och krossade kex har inte varit tillräckligt för att förta lockelsen, även om jag för det mesta lyckats hålla den i schack. Men när jag stötte på Ina Gartens pan-fried onion dip på Food Network visste jag att slaget var förlorat. Den här dippen måste jag bara laga. Och eftersom den inte innehöll något konstigt, speciellt onyttigt (majonnäs räknas inte – den smörjer kroppen invändigt!) eller krångligt kändes det riktigt bra. Att det var vrålgott säger väl sig självt.
Dipp på karamelliserad lök
Receptmakare: Margit Richert med inspiration från INA Garten)
Portioner: 4 st normala snacksätare
Tid: 40 minuter
Jag har ändrat en hel del från orginalreceptet, men så här tycker jag att det blev allra godast. Servera dippen rumstempererad för bästa konsistens och smak.
- 2 stora gula lökar
- 2 vitlöksklyftor
- 3 msk olivolja
- 1 msk balsamvinäger
- 1 tsk worchestershiresås
- några stänk tabasco eller d’elidas
- 1/2 tsk timjan
- 100 g färskost av philadelfiatyp
- 1 dl majonäs
- 1 dl gräddfil
- salt och svartpeppar efter smak
- Finhacka lök och vitlök och stek långsamt under omrörning i olivoljan tills löken karamelliseras, ca 20-30 minuter. Tillsätt balsamvinäger, worchestershiresås, tabasco och timjan och stek vidare tills all vätska kokat in. Låt lökfräset svalna.
- Blanda färskost, majonnäs och gräddfil till en jämn röra. Vänd ned löken. Smaka av med salt och peppar. Servera rumstempererad.
Kommentarer
7 svar till ”Slaget om min själ eller varför amerikanska dippsåser verkar så lockande för mig”
Lök, vanligen gul, är min absoluta favoritingrediens. Mycket få rätter jag gör som inte berikas med denna fantastiska lilla boll av lager. Detta låter klart trevligt.
Gitto! när du ändå är inne på snacksbanan så MÅSTE du bara prova parmesanflarnen som min kompis styvmor gör. Folk blir galna på hennes mingelfester. Man tar bara såna där stora Libabröd och drar isär dem i 2 tunna flak. Sen brer man på smör, riven vitlök och massa parmesan, bakar och drar isär i mindre bitar när de är klara. Snuskgoda och ingen rör chipsen när de finns i skålen brevid.
Wow Emma, det låter som något för mig! Och, toppen med dippfõrslag nu när jag är I färd med att sätta ihop en plockmatsmeny till fest!
Jag brukar göra en lite enklare grillad lökdipp på somrarna, skivad gul lök och scharlotten grillas försiktigt i ca 20 minuter och mosas sedan tillsammans gräddfil, riven parmesan och en gnutta salt. Nu när grillen står under en halvmeter snö ska jag passa på och prova det här istället.
Emil O: samma här. Jag gör nog av med två kilo lök i veckan i snitt.
Emma Gunborg: Det låter faktiskt riktigt gott, ska helt klart testa!
nikaela: ja, hoppas festen blir supertrevlig, det jag läst hittills på din blogg låter så bra att jag eventuellt kommer och våldgästar dig. :)
Fredrik L: Det låter som en mycket smaskig dipp. ska testa det så fort snön smält.
Jag lydde och gjorde detta igår, och hey hey HEY vad gott! Tack för ett superbra recept, det här kommer jag göra flera gånger.
Maria: Vad roligt att du gillade det! Det är ju dessutom en väldigt lättvarierad dip. Testa att ha i lite mosade sardeller nästa gång, skippa cayennen och riktligt med svartpeppar. Då blir det en pizzaladiere-dip (med reservation för stavningen).