Den genomsnittlige människan bosatt i västvärlden har sedan länge lämnat det livet då varje dag är en kamp för överlevnad. När varje resurs tvunget skulle utnyttjas till fullo för att det skulle finnas mat att stoppa i munnen. Efter stenålder, bronsålder, järnålder, medeltid, industrialisering och kontinentala krig har vi parkerat i en tid av överflöd. Det betyder att vi har långt mycket mer resurser än vi behöver. Att ha mer resurser än man behöver betyder att man har stora möjligheter, man får chansen att prioritera.
Långt innan människorna behövde bekymra sig om något så civiliserat som prioriteringar, så slapp grisarna packas in i trånga bås i fabriksliknande trevåningskomplex och tillbringa sina dagar inlåsta. Men det får dem idag, allt för att så många grisar som möjligt ska få plats på så liten yta som möjligt och kräva så liten arbetsinsats som möjligt, så att konsumenten i sista ledet kan betala så lite som möjligt för sin fläskfilé. Allt för att få så mycket pengar som möjligt över till livsstilsmagasin och solresor till Thailand för att ge sina menlösa liv någon annan mening nu när överlevnadsproblemet är löst.
Det, kära läsare, är en felprioritering.
Jag är på plats på en ny arbetsplats för övrigt. Var tänker jag inte berätta. Men det är i regionen kring Fjollträsk. På måndag har jag ett bord på en restaurang som kandiderar till Sveriges bästa restaurangupplevelse norr om tullarna, mindre norr om desamma än vad man kanske tror. Om vi ändå pratar stockhomiansk gastronomi vill jag uppmana alla läsare att utnyttja möjligheten att njuta en personligare och mer obstinat matupplevelse än vad som är möjligt i innerstan ute på Mistral i Enskede. Snälla, låt inte en av landets intressantaste restauranger gå omkull!
Kommentarer
10 svar till ”Svinfabriken”
Jag var precis på en av Sveriges stora hamburgerkedjor och såg att dom klimat kompenserar genom att plantera träd i Afrika(har förmodligen gjort det länge men är ingen frekvent gäst så det har gått mig förbi), är det verkligen träd människorna där behöver och till vad i sådana fall ved eller möbler?
Tufft att vara en fattig kontinent nu för tiden det är alltid någon annan som bestämmer vad man behöver och just nu behöver dom alltså träd i Afrika….
Nog känns det som att afrikanerna hade det mycket bättre innan européerna kom dit och “civiliserade” dem med genomtänkta gränsdragningar, kalashnikovs och annat billigt skräp som gör deras egen produktion överflödig. Det är ju ändå bara lata människor som inte vill jobba.
Sedan ska man kanske inte blanda ihop de fortsatta “hjälpprogramen” med “klimatkompensation” som väl inte nödvändigtvis är en speciellt mycket bättre idé men i varje fall en helt annan sådan. Men visst får väl programmet en än mer älskvärd touche när man utför dem just i Afrika. Vi klimatkompenserar I AFRIKA, vi sopsorterar I AFRIKA, vi åker och slår ner tyskarna I AFRIKA. Blir kärnvapennedrustningen nästa fenomen som ska få extra positiv skjuts just genom att genomföras I AFRIKA? Nu skrotar vi kärnvapnen, i Afrika.
Problemet är att det känns som om min familj ska gå omkull när jag ser priserna på Mistral. Och, ja jag är den första att hålla med om att det är förhållandevis billigtt at äta ute i Sverige. Men det svider ändå att hosta upp många tusen hårt skattade kronor. när vi lagar så gott hemma själva. Har Mistral problem? Det vore hemskt tråkigt om de försvann så vi kanske måste stödäta lite dårå.
Få av de önskningar jag när är starkare än den att min omvärld ska närma sig min fördelning av inkomster vad gäller mat och övrigt. Om jag har förstått det rätt är jag efter min tid då jag hört det sägas att vi aldrig lagt ner så lite av våra inkomster på mat.
Mistral har svårigheter att få folk att ta sig ut till Enskede och betala för något som inte är lika spektakulärt som Frantzen/Lindeberg och grabbarna i innerstan men som är så mycket mer personligt, intressant och givande.
Om någon vill ha sällskap så är det bara att höra av sig, jag kommer gå på Mistral minst en gång i sommar.
Man kan ju alltid äta mättande och proteinrika bönor 20 dagar i månaden för att sedan belöna sig själv och gå till Mistral? Funderar på något sådant upplägg.
// Ordförande Matekonomerna
Ett kombinerat upprop och sitemiddag, Robin? “Taffel stödäter på Mistral!” Långbakad lök istället för råbiff?
Hmm, jag kommer nog inte utlysa Taffelmiddag på Mistral av två orsaker (men naturligtvis kan Robin eller ngn annan göra det). Dels försöker vi göra saker som så många som möjligt har råd med. Dels vill jag äta i litet sällskap när jag går på finkrog.
Vi lägger ner rätt mycket pengar på gastronomi, problemet är att jag inte tycker att det är riktigt värt pengarna att gå på finkrog i förhållande till mat hemma. Det har hänt alltför många gånger att vi lagt ut tusentals kronor per person och inte varit helnöjda. Medan noma som kostade en smärre förmögenhet kändes som ett fynd.
Jag tycker också ofta att svenska krogar är alltför lika, det sägs förutsägbart i sin oförutsägbarhet. Vi får se om vi kommer iväg på Mistral i sommar.
Jag är fullständigt övertygad att jag kan finna utrymme för besök på Mistral i precis varenda svenska människas ekonomiska situation.
Jag vill inte att Mistral på något sätt ska känna sig utpekade som behövande. Det är min, inte deras utalade bedömning.
Peter, jag håller med Lisa om att fine dining inte lämpar sig för stora sällskap, Mistrals matsal är dessutom ganska liten. Men jag vägleder gärna vilsna själar ut till “barnvagnsfabriken” i Enskede.
“Jag tycker också ofta att svenska krogar är alltför lika, det sägs förutsägbart i sin oförutsägbarhet.” Just därför, Lisa, ska du gå på Mistral.
Det var väl inte så allvarligt menat, jag tyckte mest att bilden var komisk: Taffels stödtrupp som sveper omkring i Stockholmsområdet och räddar utsatta krögare genom att boka in 50+ gäster en kväll.
Förstod väl det, men du har helt rätt i att det vore en förbannat rolig syn. Som facket fast tvärtom. Det hade varit än roligare att se 50+ gäster i Mistrals matsal.