Nu pratar vi korv här hemma. Vi tänker och drömmer korv också för den delen. Jag längtar mest efter att få återknyta bekantskapen med den lite fastare vurren på rökt oxkött och jalapeno. Johan talar extra varmt om den klassiska cumberlandsvarianten. Taylors & Jones präglar vår tillvaro. Min man har redan besökt deras hemsida osunt många gånger. En cornish pasty ligger i kylen och väntar på recension.
Jag försöker sätta fingret på något annat också. Vad det var som gjorde Taylors & Jones så exceptionellt (förutom själva korvarna, förutom den förvirrande apostrofbristen i en tid då det gödslas med genitivapostrofer i Sverige). För visst var det något annat också? Ja, vad var det som gjorde mig så innerligt nöjd bara av att besöka affären?
Jag tror att det var att de andra kunderna var så, sååå … transcandentala i sin framtoning. De log milt och förstående och protesterade inte alls när jag slet upp de två korvmakarna uppför trappan, ut i dagsljuset för att få bättre bilder. De andra kunderna var inte stressade konkurrenter om kölappar. Vi hade lämnat såna futtigheter bakom oss. Vi var sammansvurna. Jag vet att det låter förryckt. Men det var något serent över deras anleten. De visste att frälsningen var nära, precis inom räckhåll, och då spelar ett par minuter till ingen roll.
Jag upprepar: detta var en fredagseftermiddag i Stockholm.
Riktigt bra korv får en att tro på världsfred.
Kommentarer
4 svar till ”Taylors & Jones, korv, kulinariskt tunnelseende och nyandlighet”
Du, det räcker faktiskt nu! Dom har stängt, det är söndag kväll! Ni får sluta skriva om det där stället! Jag är mätt, så de så!
Korvarna var utsökta, men Cornishen var slafsig och smaklös.
Vi åt fantastiska korvar från Taylors & Jones i fredags. En lammkorv smaksatt med rosmarin och en på rökt anka. Helt underbara. Vi LÄR återkomma dit. Det var inte farligt dyrt heller.
Jag kan varmt rekommendera korvstopparkurserna de arrangerar. Var där igår och kom med både mycket korv och ny kunskap.
Carl