Jag gnäller alltid om hur mycket jag jobbar men faktum är att jag ägnat mig åt pottering större delen av denna vecka. Fnulande, pulande, prokrastinerande, Atlantic-läsande och lite småslött knattrande på en bok jag skrivit på i sju år Vi är på mina föräldrars sommarställe utanför Norrtälje. En liten vildvuxen udde med kallt gråglittrande vatten runt om. Igår såg vi den största kopparödla jag någonsin sett. Bilder på landet kommer när jag återförenats med min kamerasladd som fick bli kvar och vakta lägenheten.
Johan och pappa har just plockat upp näten. En mört eller två…nej, vänta sex!, blev den magra skörden. Och jag undrar förstrött om candirun är släkt med taskmörten. Borde den vara.
Maten är försomrig. Jag har återupptäckt libbstickan. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Idag ska vi köpa rökt fisk och färsk vitkål på Flygfyren. Vi ska också kalasa på varm feta med honung och anis med grillad zucchini.
Kommentarer
9 svar till ”Till seghetens lov”
Låter underbart gott alltsammans!
Jag ska tänka på det nästa gång du klagar: tillgång till vildvuxen udde med glittrande vatten runt om. Dessutom bara nån timme från Stockholms innerstad.
Patrik: “Någon timme” för dem som har bil. I vårt fall först T-bana, sedan buss, till sist en längre taxiresa. Och “tillgång till” om man vill dela plejs med sina excentriska päron och snällt tugga i sig diverse härskna delikatesser av oklar ålder.
Låter som max 2 timmar eftersom det tar mindre än 1,5 till Norrtälje med t-bana och buss.
Att jämföra med t-bana till Centralstation, därefter tåg i 5 timmar, därefter båt i minst 30 minuter och sen (om man ha tur) flakmoppe i en kvart.
När det gäller excentriska föräldrar…
För resten: det är inte synd om mej heller!
Det är bara synd om mig när jag tvingas äta saker från förra årtusendet. Annars är det mest ljuvligt här. Och vi slipper ha bil i innerstaden.
förutom tusenåriga ägg eller en och annan chateau petrus då?
att slippa ha bil i innerstan ger en intensiv lyckokänsla varje morgon när man kommer ut och tänker “fan, jag glömde flytta bilen” och direkt kommer på att “just det, den sålde vi ju för nån månad sedan”
men jag är avundsjuk på alla som har hus i skärgården, även om de måste samsas med föräldrar
Kan vi vinka åt varandra över Norrtäljeviken? Jag har hus i skärgården som jag inte behöver samsas med mina föräldrar om. Och en buss som går ända fram. Men det hindrar inte mig från att klaga.
I Finland kan man ju fortfarande köpa rökt mört (Savusärki) i butikerna, även om den förmodligen främst är något man lurar på turisterna!