Femtioelva grader ute och solsken som får tantolunden att likna en soptipp – det är klart att grillen måste invigas då!
Jag har, som flera av er förstått varit borta från nätet ett tag eftersom mitt internet helt enkelt lade sig ned och dog. Bor man någorlunda centralt kan man förstås enkelt ta sig in till ett internetcafé, men det alternativet har jag dessvärre inte haft som den Stockholmslantis jag blivit. Jag har påtat i min trädgård och hängt på gastronordmässan och lagat en hel del smarrig mat som kommer att hamna på bloggen i veckan som kommer. Dessutom har jag kärat ned mig i en speciell korv, vilket kommer att vara morgondagens fokus.
Men idag handlar det om biff. Grillad sådan. Magnus och jag betalade runt 180 kronor för två gigantiska välmarmorerade biffar från Latinamerikanska Livs i Hötorgshallen, och det var verkligen de bästa 180 kronor jag någonsin blivit av med. Biffarna var som sagt välmarmorerade, enormt tjocka (tänk dig Noréns dagbok) och väldigt, väldigt biffsmakande. Magnus grillade sin till medium rare, men jag slet biffen från grillen så fort den fått lite maillard-skorpa. Det smakade långt mycket bättre än de tunna låtsasbiffarna på ICA. Och här försöker jag inte vara snobbig – tvärt om var jag väldigt skeptisk till att betala så mycket för lite kött – men jag kan bara konstatera att jag varit lurad större delen av livet. Riktig biff rockar.
Dessvärre lyckades jag mycket väl med att bränna sönder den sparris och den färska lök som skulle komplimentera biffen. Det är inte så lätt att komma ihåg grundläggande intelligenta idéer som att grönsakerna går på när den färdigstekta biffen vilar när man har fördruckit sig på rosévin i solskenet. Men det gick i alla fall att äta. Och i kväll grillar vi kryddiga korvar från det där östeuropeiska ståndet på hötorgshallen.
Vad man äter till – förutom bränd sparris och färsk lök? Potatissallad så klart!
Gittos potatissallad
receptmakare: Margit Richert
4 portioner
40 minuter
Det här är en alldeles ordinär och icke-nyskapande potatissallad, men det förlåts av att den är så vansinnigt god! Hemgjord majonäs är givetvis godast, men det funkar bra med tubmajo också. Men inte lättmajonäs bara – det är djävulens redskap!
- 800 g sparrispotatis
- 1 dl creme fraiche
- 1 dl majonäs
- 1/2 msk dijonsenap
- 1/2 finhackad gul lök
- 1 1/2 msk grovhackad kapris
- 1/2 dl hackad gräslök
- 1/2 dl hackad persilja
- salt, vitpeppar
- Koka potatisen mjuk och låt den svalna. Skala den och skär den i tärningar.
- Blanda övriga ingredienser till en sås.
- Blanda potatisen försiktigt med såsen och smaka av med salt och vitpeppar. Låt vila i kyl minst 3 timmar innan servering.


Kommentarer
4 svar till ”Tillbaka – och nu grillar vi!”
Grilla är sommarkänsla det!Biffen såg smarrig ut,har aldrig smakat så dyr biff men man ska väl ha något kvar också!(listan är lång kan jag säga)
va bra att dyr biff va bra, för det har jag tänkt på länge
en kort fråga: var får man tag på bra kapris i stockholm? jag tycker bara jag får tag på menlösa eller ättikssura varianter så länge jag inte köper över disk och då kostar de rätt rejält
Karin: Jo, min lista är också lååång. :)
Kiddo: Jag är skitdålig på kapris, men jag vet att K borta på matochpolitik.blogspot.com är närapå kaprisexpert. Fråga honom!
Ah, den latinamerikanska köttbutiken i Hötorgshallen, det är en inrättning i min smak det. Förra året köpte jag ett par tjocka skivor av underbart marmorerad hängmörad entrecôte (väl värd alla 350 kr/kg eller vad den nu kostade), och försäljaren gav mig ett stycke av fettkappan och krävde att jag skulle steka köttet i sitt eget fett istället för smör, eftersom det skulle införa “onödiga smaker”. Givetvis hade han helt rätt också, jag har aldrig varit med om en så underbar köttbit, som serverades helt enkelt på en bädd av ruccola med några kokta vaxbönor från odlingen på balkongen.
Ahh… goda minnen. Synd att bayrarna inte förstår sig på nötkött :/