Det finns människor som säger det utan att blinka: “Du förstår inte. Du fattar inte hur det är.” Med tillägg som: ” … för du har aldrig ätit på Noma.” eller ” … för du har inte barn.”.
Om det hade varit sant, om jag köpt det där resonemanget för ens en minut, hade jag inte ägnat mig åt att skriva. Allt från ett ilsket tweet om ett avslitet skosnöre, ett kort blogginlägg i barnslig glädje över vårens första nässlor och en rysare som It till odödliga mästerverk som Anna Karenina bygger på samma självklara tillit: En vetskap om människans förmåga att kliva in i en annans skor, känna smaken av virtuell klorofyll, bli skräckslagen av monster man så väl vet inte finns, och höra hur det ljudlöst frustande tåget närmar sig perrongen medan man gråter hejdlöst över någon skapad av trycksvärta.
Vissa neurologer tror att spegelneuronens turer påverkas av verbala luftpastejer på samma vis som de bevisat berörs av en visuellt registrerad verklighet. Din gråt blir min, inte bara när jag ser dig gråta, utan också när jag läser om den, trots att vi aldrig mötts. Vi inte bara vet hur det är. Vi känner det också. Inte exakt, mer som ett svagare eko. Tillräckligt.
Jag tänker inte berätta för er om barnlösheten. Det behövs inte en skildring till av oändlig hopplös längtan, ytterligare ett väntrum, ännu en operation. Jag tänker inte utsätta er för ett valhänt försök att skildra hur det är att förlora någon man älskar mer än det går att beskriva, trots att man aldrig mötts. Det här är inte den sortens blogg. Andra gör det så mycket bättre. Och ni kan nog föreställa er ganska väl ändå, det behövs knappt ord.
Det jag däremot tänker berätta för er är vad som hänt senaste tiden. Efter många år i väntan på adoption fick vi ytterligare ett negativt besked i våras. Vi gav i stort sett upp tankarna ett gemensamt barn. Jag hade knappt ens kvar någon dröm att ge upp längre, bara en vag, självisk önskan om att någon gång bli kallad för mamma annat än av misstag. Men ändå ville vi ha fortfarande ha något mer än ingenting, något gemensamt. Kanske en utökad familj till nästa vår, om det inte sker ett under och ljusnar på adoptionsfronten, tänkte vi. Vi beslöt oss att inte stå stilla utan att gå vidare, och anmälde oss brådstörtat till en kurs för blivande fosterhem.
Det är inget enkelt val att ta emot ett fosterbarn som kanske är skört, argt och trasigt. Ett barn som kan ryckas från en – kanske till en otrygg tillvaro med bristfällig omvårdnad. Risken för förlust ingår i varje relation, men sällan så konkret. Inte som en förutsättning som måste accepteras. Jag vet redan hur det är att älska barn som inte är mina – en relation där man har ansvar utan makt, skyldigheter utan rättigheter. Vad man gör? Man älskar på. Allt man kan. Och man kan så mycket mer än man tror.
Väldigt snabbt efter att vi anmält oss kom det mycket överraskande beskedet att det fanns ett litet barn som behövde ett hem. Omedelbart. Ett fosterbarn med möjlighet till framtida adoption. Vi visste nästan ingenting om barnet. Det enda vi visste säkert var att vi måste älska det. Utan vägledning av hormoner, utan betänketid, skyddsnät eller säkra framtidsutsikter måste vi älska det.
Så vad gör man? Man säger ja. Vad annat kan man göra när livet hux flux placerar en unge i famnen på en? Man älskar på. Någon måste ju älska den här bebisen, och om inte vi vågat – vem skulle då gjort det? Vår bebis har mandelformade, nästan svarta ögon, grop i kinden och len mage. Tio fingrar, tio tår. Alldeles perfekta, och jag tröttnar inte på att räkna dem. Det är allt ni behöver veta, eller hur?
Jag lever ett liv så litet att det knappast märks. Bloggen ryms inte riktigt i det längre. Det finns inget speciellt att skriva om som kan intressera någon annan än mig och Johan. Som den förströdda observationen att en tesked morotspuré kan täcka flera kvadratmeter golvyta. Eller den för oss världsomvälvande nyheten som involverar två helt nya, sylvassa små tänder.
Tjocka glansiga kuvert med inbjudningar blir liggande oöppnade. Jag är inte längre dålig på att svara i telefon, jag har slutat helt. Det luktar annorlunda. Sur välling, spädbarnskräk, blöjor och den där speciella doften som är varje bebis alldeles egen. Ni förstår nog ungefär hur det är oavsett om ni har fått barn själva eller inte. Inget i den nya tillvaron har heller förvånat mig särskilt – varken den primitivt självklara beskyddarinstinkten, tröttheten, lyckan eller tristessen. Det är inget konstigt med att få en bebis. Det enda som förundrar mig varje dag, flera gånger, är att det har hänt just mig.
Bloggen Matälskaren är på:
a) obestämd framtid
b) och grund av oxytocinöverdos
förvandlad till matfrågelåda. Ställ era konstigaste, roligaste och mest pockande frågor här. Jag besvarar när andan faller på, chansen ökar om man är inställsam eller har roliga frågor.
Kommentarer
119 svar till ”Tio fingrar, tio tår”
Livet är magiskt ibland.
Åhhh. Lisa. Så vacker skrivet. Det känns så negativt att gå tillbaka till den antihomofobranting jag håller på att skriva.
Fast du vet väl att det finns en jättestor marknad för mamma-bloggar.
I tidernas begynnelse började jag blogga för att jag för min egen del ville skriva ner vad Femåringen (som han då var) sa och gjorde. Sedan upptäckte jag att jag ville skriva om andra saker.
Mina varmaste gratulationer till dig Lisa och din familj.
Du gör så rätt; strunt i bloggen, njut av att få vara mamma och bara var med ditt barn. Så himla glad för din och mannens skull.
Lycka till med allt!
Och under tiden så läser jag lustfyllt dina andra blogginlägg en gång till.
Med vänliga hälsningar Ida
sitter på jobbet med tårar i ögonen. grattis!
Åh, vad roligt Lisa!
Njut du av er bebis så mycket du bara orkar och hinner så får vi hitta på annat under tiden tills ditt liv blir stort nog att ha plats för bloggen igen.
Grattis!
TIO FINGRAR TIO TÅR JAG VET.
Grattis fina du! All lycka…
PS fast jag tycker inte det är litet, det här livet. jag tycker det är det största jag varit med om och det absolut verkligaste. Däremot blev allt annat litet i jämförelse.
Stort grattis. Vad underbart. Fortsätt älska på och strunta i allt annat.
Det var det bästa jag hört. Stort grattis från gammal kollega
Varma lyckönskningar! Och kram!!
Formidabelt! Strunt i bloggeri, det är världsligt.Och går att plocka upp igen om man vill och giter. Kram kram.
Kära Lisa vad fint och roligt att läsa! Jag blir så glad för er skull.
GRATTIS!! Har läst din blogg länge och sitter här med tårarna rinnande.
Har själv många års ofrivillig barnlöshet bakom mig, behandlingar, hormoner, operationer – ja det mesta och så till sist kom de 10 fingrarna och de 10 tårna. Jag blir så glad att de kom även till er!
Nej, det är inget litet liv – det är ett stort :-)
Så fint! Tårar här också.
Stort grattis! Och småbarns-livet kanske kan ses som litet från utsidan, men det är ju så oändligt mycket större på insidan.
Stort. Och fint skrivet.
Grattis till er alla.
Det här var fantastiskt att läsa, jag hade ingen aning om någonting. En riktig liten turknutte, den ungen!
Var det underverket/barnet man kunde höra i bakgrunden den senaste Köksradion, månne? Jag älskar Köksradion, jag älskar allt du gör, jag är sååå glad för din skull!
Kära, kära Lisa! Oj, vad glad jag blir för er skull, allihopa!
Gratulerar. Man kan involvera småbarn i matlagandet från späd ålder. Det ger nya dimensioner år det hela tycker jag.
Så fint! Grattis till er!
Lisa, det spelar inte någon roll på vilket sätt barn hamnar i ens liv. Det är precis som du skriver, “bara att älska på”! Om vi alla älskar de barn som kommer i vår väg (på ett eller annat sätt, kort eller lång stund) så blir världen precis så full av kärlek som det är meningen. För vi är inte här för att bli perfekta, utan för att lära om och lära ut kärlek. Tror jag! :)
Vilken lycka, både för er och för barnet!
Grattis!
André
Vilken fantastisk livsvändning! All lycka till den utökade familjen. Fortsätt att “bara att älska på”.
Gratulerar.
Så otroligt fint inlägg, och så stor grej i ett liv! Grattis och lycka till!
Ett stort grattis från mig! Underbara nyheter!
Så underbart och stort och fantastiskt! Nu måste jag gråta en skvätt.
Lisa
Vad vackert du beskiver en fantastisk händelse. Önskar er all lycka, nu och även med nästa del i processen.
Gratulerar och fortsätt älska…
Så vacker skrivet. Jag börjar gråta! Allt lycka till er alla!
Varmt lycka till på barnäventyret och hopp om många fina upptåg tillsammans!
Lisa! Kära! Vad roligt. Och vad du skriver bra. Nu fick jag säga det igen.
Grattis till bebisen och morotspuréspridningen. Det bästa i livet. Kram!
Vad vackert skrivet och så mycket känslor! Varmaste och största gratulationerna till er!
Så fantastiskt fint skrivet! Stort grattis, njut njut njut av bebisen och livet!
Grattis! Så fint skrivet. Alla vet ju att det är i hjärtat man älskar sina barn, sedan kan själva barnen komma fram på lite olika sätt. :) men kärleken är densamma och, fasiken, den växer till dubbel storlek varje dag!
Lycka till med bebisen!
Kramar
Carina
Ps: mammablogg nu? Med bra barnmatstips????? Åh vad härligt det vore!
Hurra för er!
NASA hade ju under en period svårigheter att få värmesköldsplattorna att sitta kvar på rymdfärjorna. Jag har på sistone haft anledning att fundera på om de nånsin utvärderade att använda salivuppblötta majskrokar. Den geggan sitter banne mig som berget.
Tårarna rinner… av glädje och sorg. Mest glädje – till er för den glädje barnet kommer att ge er.
Grattiskramar i massor (från någon som följt dig sedan en av de första karavanerna i Malmö).
Vi bloggläsare väntar troget tills den dag då du återvänder. :)
Saknaden av en blogg fylls med värmen över ett nytt kärleksmöte. All lycka till dig!
Tack alla snälla! Men hallå, det är inget gravöl!
Bloggen kommer inte att sluta, jag kommer att svara på era läsarfrågor, men inte publicera recept och långa inlägg om ditt och datt.
Står mitt i en matplåtning eftersom jag kommer att fortsätta jobba för Sydis, men i mindre omfattning. Kramar till er alla!
Tårar här oxå hos en gammal sutioåring.
Kom bara ihåg att om några år kan det
vara en stor Lisa att at hand om.
Det blir lika underbart, tro mig.
Lennart
Har aldrig varit i din situation men jag förstår. Och jag är så glad för din skull.
Grattis till bebisen! Och tack för att du delade med dig – sitter här i Edinburgh med tårar i ögonen, lycklig för din skull (trots att vi aldrig träffats) och lycklig i största allmänhet. Livet är fantastiskt ibland!
Stort Lisa! Tusentals kramar och lyckönskningar!
Med fuktiga ögon tecknar jag de allra innerligaste varma tankar ett sådant litet liv kan ta emot.
Åh Lisa så fint. Vad glad jag blir för er skull. Hurra och många grattis!
Kära Lisa!
Mina tårar faller när jag läser din fantastiska text. Så vackert, så gripande. Alla lyckönskningar till dig och hela din familj.
Kram/ fd grannen och injeraälskaren Pauline
Vilken lycka! Njut av att vara mamma, det måste vara större än allt annat.
Fint skrivet
Hoppas du blir en gladare och trevligare person nu då ;)
Bara njut. Du är sååå värd det. Din blogg är kanonbra men det kan du återta när du vill. Ett barns utveckling kommer inte tillbaka. Jag är så glad för din skull.
Älska på.
Kram Birgtta
Spegelneuroner eller ej – din lycka blir min när jag läser din text. Lycka till med bebisen!
Så vackert, Lisa, helt underbart! Vet inte vem som ska gratuleras mest du eller det lilla barnet, men stort grattis till er båda. Kom ihåg att sova på dagarna med barnet så mår ni båda så mycket bättre och får snusa ännu mer på varandra!
Jag gråter också lite. Underbar nyhet, underbart beskrivet.
Läser också rörd till tårar över vilken tur detta barn har som fann er! Lycka till och njut, våndas, bråka, älska, krama, bryt ihop och skratta.
Vad underbart! Ta vara på tiden, var närvarande och älska på :)
Blev fantastiskt glad och upprymd av detta fina. Megagrattis!
Underbara nyheter!
Stora varma gratulationer till hela familjen!
Grattis. Jag anar också litterär ambition utöver bloggande och kokande, radiomakande och krönikörande. Inte för att det skulle vara finare, Journalister som till exempel Gradvall och du ger mig mer än att plöja hopplösa romaner. Lycka till på alla sätt.
Så förtjusande yet hjärteslitande vackert skrivet. Mitt varmaste grattis till både er och till bebisen ifråga för att ni hittat varandra trots allt! All lycka till er!
PS. Så fint skrivet.
Så fantastiskt vacker skrivet. Jag vet ingenting om barnlängtan eller föräldraskap, men jag förstår att det är något ofantligt stort.
Jag kommer sakna ditt bloggande, men förstår att du nu måste ge av dig själv till någon som är så mycket viktigare än ett gäng taffel-törstande matnördar.
All lycka!
OJ, jättegrattis! Vilken lyckhistoria!!!!
Hälsar fröken Dill
Hej, jag har vant mig vid att titta in hit nästan varje dag och inspireras. Tack för det! Nu har du viktigare saker för dig det kan jag absolut relatera till. På återseende :-)
Lycka! Jag har läst mycket om dig i branschtidningar. Mat berör. Men här är något som berör ännu mer. Längtan som får sitt oväntade svar.
Jag önskar er allt gott i detta. All tid tillsammans. All.
Så stort… Jättekram och lycka till med allt!
Åh så fint och så stort! Är så rörd att jag sitter här och snörvlar. Jag kommer att sakna bloggen, och jag hoppas lite att du inte kommer att kunna hålla dig ifrån den.
åh så fantastiskt!
Tokgrattis!
Vad fint du beskriver din längtan och saknad ändå med så få ord. Vi som väntar och längtar med dig – vet precis hur det känns – och vi väntar och längtar på att själva en dag få räkna tio fingrar och tio tår…
Grattiskramar i drösar!!!
Jag gratulerar också-och tycker att du prioriterar rätt:)
Jag vet något om ofrivillig barnlöshet; min fru och jag fick vänta i två år innan vår förstfödda till slut kom till. Under den tiden hann vi tänka och oroa oss och försöka tänka ut precis allt, och… det kan man ju inte. Men en sak kände jag mig i alla fall efter den där tiden helt säker på: Föräldraskapets kärna är inte biologisk. Därför: Grattis Lisa, till att du just har blivit mamma! Ser fram emot många år av mer matskrivande från din penna, nu också med den extra dimensionen av barnets upptäckande!
Det är helt underbart det su skriver och jag tror mig förstå precis trots eller just kanske för att jag inte har barn själva. Vad är väl en blogg mot ett barn med mandelformade ögon….
Lycka och kärlek önskar jag i överflöd!
Stort grattis, vilken lycka! Här sitter jag med en tekopp som blivit kall och utspädd. Njut av livet Lisa!
Jag läser, ler och blinkar bort en tår och är så löjligt glad för din skull! Är det något jag vet av egen erfarenhet så är det att, precis som Andreas skriver, föräldraskapets kärna inte är biologisk utan bor i kärlek och engagemang. Och även om jag inte själv har barn så känner jag igen lycka när jag ser den. Och oj vad jag ser den i dina rader här ovan.
Ert barn har haft tur, precis som ni har haft. Bättre än så kan det inte bli.
Fortsätt att älska på! Och grattis!
Underbart! Vad mer kan man säga. Livet tar sina vändningar när man minst anar det. Jag är glad i hela kroppen för er skull!
Grattis!!
Tack för en text fylld av kärlek. Önskar dig all lycka!
Många grattis! Synd att man har äldre barn nu, annars kan man tänka att det kanske kommer ett upphottat morotspurérecept så småningom?
Stort grattis
Stressa inte tillbaka, njut av det nya.
Vi finns här när du kommer tillbaka.
Wow! Tårarna bara rinner när jag läser. Så härligt när livet bananskalar till det så där! Sitter här själv med två små som plötsligt blivit mitt självklara nav i tillvaron. De kom också hastigt och halvt oväntat, om än med en helt annan historia bakom. Kärlek!
Nu har jag läst det här tre gånger och försökt skriva nått lika många.
Jag vill inte påstå att jag “vet hur det är”, men jag har erfarenheter som liknar dina och kan således sätta mig in i din situation (till viss del). Och jag ÄR SÅ GLAD för er skull, för det fantastiska som sker. Och som så många andra skrivit: ta er tid, vi finns kvar när du får tid och lust.
Så fint, det du skriver. Det ni upplever. Livet tar sig vägar man inte trodde, hela tiden.
Och frågelådan är så himla rolig och bra på alla sätt, så den är ju bara bonus!
Mina varmaste lyckönskningar! Jodå, jag vet hur lätt det är att älska ett barn som kommer till en. Kärlek är tjockare än blod.
Här gråts det också en skvätt! Vilken underbar nyhet! Grattis till bebben och hela familjen!
Grattis till detta underbara! Och vilket bra sätt att bli förälder på! Win/win! Min ett-åring, väntad på i drygt fyra år har just somnat. Ofta under amningen var det här jag hamnade och blev påfylld med matinspiration. Du är grejt!
Som du säger så fint tåras mina ögan i glädjetårar för dig <3
Åh vad fint! Grattis! Har själv funderat på att bli fosterförälder någon dag, det här var underbart att läsa.
Så otroligt fint. Grattis!
Hurra!
Jag blir tårögd, och det är inte så ofta. Jag önskar er all lycka alla tre.
Och jag återkommer givetvis om jag kommer på något matmässigt att fråga.
Underbar text. Och så jävla bra att det finns människor som står redo med hopar av kärlek att ge till de små som behöver det som mest.
Sitter banne mig och storgråter, vuxna karln, över tanken på hur bra det kan bli ibland.
Välkomna till föräldraskapet. Hoppas ni står ut ;)
Matskrivande kan vänta. Livet är större, märkligt nog.
Lycka till!
Ett stort grattis och hemskt mycket lycka till med allt!
Ååååhh. Ljuvligt.
Men finaste Lisa och Johan !
Jag är så hialöst glad för er skull ( och bölar en skvätt så klart )
Kram
Grattis, lycka till!
Underbar (och så skönt osentimental) text.
Du ger hopp.
BautamegaJÄTTESTOR Kram!
Hej Lisa. Det du skriver gick rakt in i hjärtat på mig, det handlar lika mycket om mig, jag vet hur hjärtat kan värka av saknad efter barnarmar runt ens hals…
För två veckor sedan fick jag för första gången vakna med ett par mandelformade ögon som utforskade mig. Hon är vår. Hon är fin, vi känner oss lite mer hela nu. Kärleken är otvungen och direkt. Matpure och oro och förundran och fingrar och tår och tårar -av glädje den här gången. Nu är NU. Morgondagen vet vi inget om, så låt oss leva NU.
En varm filt kring hjärtat, ljummen äppelkräm i venerna… murarna kring vårt frusna inre rämnar, lite i sänder.
Jag gläds med er.
http://www.youtube.com/watch?v=imsB543zqSM
Med vänliga Hälsningar Elna
Underbar inlägg! Goda vibbar till er alla :D Och massor med kärlek…
Vad bra! Grattis!
Fantastiskt, njut av allt!
Sömnlösa nätter, kolik, gråt….Nej du vet vad jag menar. Det är magi som går över allt annat.
All lycka till er.
Wow, härligt när livet tar goda vändningar man inte riktigt hinner förbereda sig på.
Bättre sent än aldrig men härmed sällar jag mig till mängden gratulanter och gör inget annat än önskar dig/er lycka till med tillskottet i familjen!
Grattis! Njut, lev och vet att vi älskar er. Bedårande vackert skrivet och tänkt som vanligt. Tack för allt hittills och på återseende när du vill igen.
Grattis! Det verkar som ett helt nytt kapitel, minst sagt. Lycka till! (Och när du vill skriva något finns vi med sannolikhet här och ser fram emot det – morotspure på golvet eller pulled pork ;) )
Ett mycket senkommet, varmt, inerligt grattis från mig! Jag ryser i hela kroppen, när jag läser denna text. Ryser av välbehag, givetvis. All lycka till er!
Jag har aldrig varit där du varit, men din text berörde djupt. Nu kan jag inte sluta gråta inombords. Både åt sorgen och lyckan. Stort lycka till -håller tummarna för att ni får adoptera!
Tack snälla alla! För kommentarer, mejl och sms! Jag läser med stor noggrannhet och lycka era fina ord som gör mig oerhört lycklig, men det var en sån emotionell kraftansträngning att skriva inlägget att jag fortfarande är för matt för att svara er individuellt. Jag återkommer på bloggen när jag landat lite mer.
Åh, vad fint skrivet! Jag gläds med er, Lisa!
wohoo! gratulerar, vilka underbara nyheter! ser fram emot att läsa bebi-inspirerad matpoesi framöver : ) all lycka till er!
Wow, stort grattis!
All lycka till er!
Kärlek.
Lisa, vilken fantastisk text! All lycka till er!
Stort Grattis och Lycka Till!
Underbart! Mina ögon tåras av glädje och ett välbefinnande sprider sig i kroppen, ta vara på er!
Så JÄVERENS HIMLA VRÅÅÅL-underbart!!!!
En miljardsmiljonerstusenochtremånga grattisar!!!
Lyckliga unge förresten…
:)
/ThomasJ
Fint skrivet och otroligt kul att läsa!
Stort GRATTIS! Underbart! Och fin blogg. Lycka till med allt!
Vilken fantastiskt fin beskrivning av föräldraskap. Som vanligt ett sant nöje att läsa Matälskaren, om än inte om mat. All lycka!
Tack alla söta nytillkomna gratulanter. Vi har det fint, är trötta, lite oroliga och mycket glada. Älskar er alla läsare! stor puss