Jag vill skriva ett par rader om riktigt bra journalistik. I en tid då pajkastning, länkbeten och positionering inte bara accepteras utan också hyllas så finns det fortfarande eftertänksamma journalister; som med en arekologs tålamod försöker blottlägga sanningen. Små, tillsynes oväsentliga ord, händelser och osynliga strukturer borstas av med respekt och mjuk pensel. Först när tillräckligt många delar upptäckts skissas strukturerna av varelsen som kan vara ett djur eller ett odjur beroende på våra värderingar.
Jag vet att Niklas Orrenius har fått mycket extern och intern kritik för sitt tålmodiga arbete att kartlägga SD. Ska man ge ett “moraliskt tvivelaktigt” parti så mycket uppmärksamhet? Men utan de sjupa artiklarna hade exponeringen av Sverigedemokraternas okunskap och bristande verklighetskänsla inte fått samma effekt.
Bra journalistik är inte alltid att hänga eller ens hänga ut politiker. Det kan lika väl vara att ge dem tillräckligt med rep för att de ska hänga sig själva.
Edit: Har ni lagt märke till att Haraldur uttrycker sig på perfekt ranelidska? Two of a kind!
”När jag vandrade i hagen häromdagen kunde jag inte låta bli att plocka upp en sten, som säkert varit där tusen år längre än jag. Jag kysste stenen, och den kysste mig tillbaka. Det var tydligt att den kände mig så mycket bättre än vad jag kände den.”
Kommentarer
5 svar till ”Off topic: Eftertänksam journalistik”
Det här är också bra tycker jag: http://tinyurl.com/d82rbl
Hur kan du kalla det bra journalistik?! Pajkastning på sandelådenivå är precis vad det är. Granska någon i sömmarna och det enda man hittar är att man har missuppfattat en komikers satir. Det skulle kunna hända vem som helst.
Isabella, fanatiker, oavsett politisk tillhörighet, brukar väl ofta ha det gemensamt att de som regel är ganska humorbefriade? Och om man saknar humor och tar sig själv på väldigt stort allvar så är nog risken också stor att man missar sådant som för andra ter sig uppenbart och självklart?
Det tror i varje fall jag.
Isabella: Om du läst de tidigare artiklarna (jag länkar till en ovan) så ser du att Orrenius har skildrat Sverige-demokraterna nyanserat. Just då kan man smasha in en sån här grej. Hur mycket har man fattat av det land som man ser som en förebild om man inte vet att den store idolen är socialist och komiker?
Om man sett den perukförsedde komikern är det nog svårt att ta honom på allvar.
Journalisterna är bakbundna ekonomiskt.
Ett bra exempel är hälsoriskerna med mobilstrålningen. Vilken tidning kan tänka sig att publicera en journalists grävande avslöjanden om mobilindustrins lobbyverksamhet hos våra myndigheter? Ingen, för tidningarna har enorma inkomster på reklam från just mobiltillverkarna. Istället dör allt fler barn och vuxna i hjärntumörer världen över och vi står bara och tittar på!
Det finns bara en bra Journalist på detta området som vågar och hon heter Mona Nilsson. Det finns också en yttepyttig liten tidning som fortfarande publicerar hennes artiklar och det är Miljömagasinet. Ett par debattartiklar har Aftonbladet tagit in.
Var är alla modiga oberoende frilansjournalisterna?