Veganer: this one is for you!

Jag vet att jag har en massa vegetarianer och veganer som följer mig, trots min aningen köttiga blogg. All heder åt er och tack för att ni står ut när jag sjunger istrets lov eller goffar märg och knäcker ben och styckar getter och gud vet allt jag sysslar med när jag blir uttråkad.

Så nu ska ni få något tillbaka för den här tiden! Och tro inte bara att jag slänger ut ett veganskt köttben för er att gnaga på innan jag går vidare mot nya jaktmarker. Det här är seriöst gott och så enkelt att jag inte fattar varför folk envisas med sojafärs och sånt lafs. Det här är äkta vara!

Nedan hittar ni receptet på min alldeles oslagbara veganska färssås som är mitt bästa minne från de två år jag bodde i Umeå. Faktum är att det kan vara mitt enda bra minne från Umeåtiden eftersom det antingen var ljust dygnet runt så att man blev galen eller så mörkt och kallt att man blev galen för det. (Att jag dessutom var fast i mitt livs sämsta förhållande och att Hagamannen härjade både på stan och i allas fantasi gjorde inte saken bättre, direkt.)

Tänk två studenter i en alldeles för dyr lägenhet: den som läste teknisk fysik och inte kunde skala morot ens under pistolhot och den som tumlade omkring i komvuxlimbot och kokade ihop allt mer fantasifulla rätter på de småslantar av studiemedlet som inte gick åt till kurslitteratur och öl. Gissa vem som var jag?

Det var inte så att jag var vegan på den tiden, däremot var jag jävligt snål. Köttfärs? Inte en chans. Ett kilo köttfärs motsvarade en hel Castillo de Gredos och en lyckad festkväll. Men jag vägrade ändå leva på spaghetti rouge eller snabbnudlar, därtill var mina smaklökar allt för depraverade.

Återstod så att hitta ett billigt köttfärssubstitut. Hur det gick till vet jag inte, men antagligen spökade min tidigare veganska töcken den kvällen jag gick hem och kokade sojabönor som jag sedan mödosamt pressade genom en potatispress. Det blev faktiskt riktigt likt köttfärs i konsistensen. Smaken? Smaken är så där sojabönsneutral med en hint av nötighet. Perfekt bas att krydda på efter behag alltså.

Nu för tiden skulle jag självklart inte komma på tanken att pressa sojabönor genom en igenkloggande och sakta sviktande potatispress. Tid och armmuskler är någonting man har ett överflöd av som student, men knappast som heltidsarbetande kommunalare. Eller ja, armmusklerna har jag kvar, men jag har blivit betydligt latare, OK? ¨

Jag har genom åren experimenterat lite fram och tillbaka. Stavmixer fungerar inget vidare. Det tenderar att bli allt för finmixat med en massa hela sojabönor som liksom halkar runt i moset. Matberedare fungerar okej om man använder pulsknappen. Men allra bäst blir det med den grövsta skivan på en köttkvarn.

Men varför skulle en vegetarian köpa en köttkvarn?!  Tja, min kostade 500 kr. Bara det är ett skäl. Att det dessutom går utmärkt att mala råa rotfrukter, blötlagda bönor och kikärter (perfa till falafel!), tofu, nötter och snudd på hela kattungar/allt som man vill ha finfördelat är också ett skäl. En köttkvarn helt enkelt bättre än en matberedare på att göra småbitar istf mos.

Se på mig, här säljer jag in köttkvarnar till vegetarianer. Härnäst ska jag investera i en cykelbutik för fiskar.

Men låna en köttkvarn av mormor, tvätta den i alkogel om ni är rädda för köttkontamination och kör sen på det här receptet. Billigare än quorn och faktiskt godare.

Veganfärssås enligt Gitto (grundrecept)

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: Ett helt vegankollektiv

Tid: 1 dygn

Jag bifogar lite smaksättningsförslag, men gör din egen variant, det blir bäst, jag lovar!

• 1 paket torkade sojabönor (500 g)
• 4 gula lökar
• 6 vitlöksklyftor
• 1 dl olivolja
• 1 dl tomatpuré
• 1/2 dl ljus soja
• 3 dl grönsaksbuljong
• 2 burkar krossade tomater
• salt eller herbamare, svartpeppar
• chili sin carne:
• 1 msk spiskummin
• 1 msk mortlat korianderfrö
• 2 msk anchochilipulver
• 2 msk chipotlepaste
• burkmajs, ev burkbönor etc
• vegonese:
• 1/2 msk torkad oregano
• 1 liten burk pesto
• 1 liten burk tapenade
• (ev en liten burk Zetas soltorkade tomater-creme)
• skogsmulle:
• 10 enbär
• 1 msk torkad timjan
• nägra nävar blötlagd torkad trattkantarell
• (2,5 dl havre/sojagrädde istf 1 burk av grundreceptets tomatkross)
• pirogfyllning:
• valfri av ovanstående recept men skippa !/2 av grönsaksbuljongen. Red med några msk maizena utrört i valfri vätska.

1. Blötlägg sojabönorna över natten. Koka dem sedan enligt paketets anvisningar. De ska bli genomkokta, men ha lite stuns kvar.
2. Låt sojabönorna svalna och mal dem på köttkvarnens grövsta skiva.
3. Finhacka lök och vitlök (eller mal dem i köttkvarnen om du är riktigt lat. Fräs lök och vitlök på låg värme i olivoljan tills hacket blivit genomskinligt. Tillsätt tomatpurén och låt fräsa några minuter till under omrörning.
4. Tillsätt sojabönsfärsen, soja, buljong, tomatkross och låt koka ihop 20 minuter ungefär. Smaka av med salt eller herbamare och svartpeppar.
5. För chili sin carnen: tillsätt spiskummin, koriander, anchochilipulver och chipotlepasta samtidigt med tomatpurén i receptet ovan. Blanda ev ned avsköljd burkmajs och -bönor innan servering och låt allt bli varmt.
6. För vegonesen: rör ned oreganon och innehållet i burkarna några minuter innan servering.
7. För skogsmullevarianten: krossa enbären och låt dem fräsa med lök och vitlök. Krama ur trattkantarellerna och låt dem fräsa med samtidigt med tomatpurén. Ersätt motsvarande mängd av grundreceptets grönsaksbuljong med blötläggningsvatten. Ersätt hälften av tomatkrosset med havre/sojagrädde. Krydda med timjan.