När jag var liten vispade jag grädde med vev-visp. Nu har jag som varenda kotte en elvisp som snabbt fluffar vispgrädde, äggvitor och annat. Den trögare handdrivna vispen är förvisad till en kökslåda i sommarstugan – precis som din antagligen är, om du ens har den kvar.
Men tro inte att den mekaniska vispen är uträknad – tvärtom kan den rädda liv, säger en forskargrupp som har byggt om en vev-visp till en superbillig blodcentrifug genom att helt enkelt ta bort en av de två visparna. Tio minuters vevande räcker för att separera blod och plasma i ett litet blodprov fäst vid den kvarvarande vispen. Separationen blir kanske inte perfekt, men bra nog för att laboratoriepersonal ska kunna använda plasman i tester för sjukdomar som hepatit B. Allt utan tillgång till el, och sedan kan man sterilisera vispen och återanvända den. Dessutom är vispen billig utrustning; i Indien säljs den till exempel för drygt 15 svenska kronor.
Fiffigt.
Bild från pressreleasen. Artikeln finns publicerad i vetenskapliga tidskriften Lab on a Chip (länk).
Kommentarer
6 svar till ”Vev-vispens andra andning”
Du har helt glömt bort att påpeka att vevvispen är oumbärlig när man leker motorbåt i badkaret. Enda skälet till att jag inte gör det längre är att vi bara har dusch.
Jag använder fortfarande handvispen. Den tar mindre plats i kökslådan, mer ekologiskt, grädden blir aldrig smör (eftersom det är svårt att dagdrömma med en handvisp), det vispas nästan lika snabbt – och så inbillar jag mig att det blir godare.
.. ja, det är sant!
/CS
……En fin dekoration i köket också.. så där gamla saker..
/Celina
Ska vidarebefodra inlägget till min man som alltid använder den mekaniska handvispen då det ska vispas.
Grädden blir faktiskt fluffigare med en handvisp(dock inte den där vevsorten) om jag minns rätt ska försöka luska rätt på studien.
Jag gillar egentligen också vev-vispen, trots att jag inte har någon – för var köper man en mekanisk visp förutom på second hand?
Iallafall gillar jag den tills jag testar den på nytt och får kramp i handen innan grädden är halvvispad… Kanske är det nostalgi; just för att jag fick använda den *själv* när jag var liten nog att inte kunna göra mycket annat i köket. Tanken på att den kan få ett andra liv – och ett så ingenjörsmässigt fiffigt sådant, dessutom – gör mig hur som helst glad.