Barbro är skrikhalsen. Glenn är den lilla lutande korven till vänster. Fotot i fotot taget för 16 år sedan.
Jag hade redan skrivit receptet och det var bara en snygg inledning kvar: den skulle så klart få handla om glädjen i att äntligen få sitta ute i solen och äta. Men vet ni, jag kan faktiskt inte förmå mig själv att skriva den där inledningen nu, för alldeles bredvid mig ligger 16-åriga katten Glenn och är döende.
Det låter ju som en liten sak. En 16-årig katt, herregud. Och det hade jag också sagt om det bara var så enkelt. Men för att göra en lång historia kort. För ungefär en vecka sedan låg Glenns jämnåriga syster Barbro död på verandan. Det var inget märkligt, hon hade varit gammal och skröplig länge och vi snickrade en kista, bad en ordlös bön och begravde henne tillsammans med en strömming som någon slags primitiv talisman till de döda.
Men Glenn. Han har förvisso inte varit fantastiskt pigg, men de senaste dagarna har det inte varit mer fel på honom än mig. Men nu i eftermiddags hittade vi honom. Vinglig, medtagen, darrig och stel. För svag för att ens gå. Vita slemhinnor och blödningar. Klassiska symptom på råttgift. Och jag lovar, hittar jag den jävla idioten som lägger ut råttgift, då jävlar ska han få veta att han lever.
Jag trodde inte att jag skulle vara så här blödig över en katt, men det är jag. Så receptet får vänta.
Uppdatering: Glenn dog tidigt i morse. Tack för all omtanke, både i kommentarerna och på twitter. Det är inte så mycket att han dog som smärtar, utan att han hade så ont. Att vi inte tog honom till jourveterinären beror på att vi inte har någon kattförsäkring och därmed heller inte råd. Dessutom hade vi ingen lust att stuva in en svårt medtagen katt i bilen och stressa upp honom med en timmes bilfärd. (Och ett litet, fåfängt hopp om att han skulle bli bra närde vi förstås också.)
Kommentarer
20 svar till ”Vila i frid Barbro och Glenn”
så tråkigt :(
Fy farao! Det gör ont i mitt mattehjärta. :-(
Två katter på en vecka är mer än vad nån ska behöva stå ut med. Stackars er.
Åhh, jag känner så med dig. Jag sörjer fortfarande min lilla 21 år gamla Rambo som dog för snart ett år sedan.
Fy fan.
Mycket mänskligt att vara så blödig över en katt. Den som inte sörjer sin katt är en sten.
Usch! Fy fan för den som lägger ut råttgift! Känner verkligen med er! Kramar
Usch så hemskt! Sånt ska ju inte behöva hända!
Kram
Usch vad tråkigt! Klart man sörjer någon man haft i sin närhet så länge.
Usch :( jag hade nackat fanskapet som lägger ut gift. Själv har jag två katter och de är ju mina barn.
Vidrigt! Kram
Vår katta Ratatosk skickar en hälsning.
Våra hundar sänder sina sympatier och hälsar att råttgift är väldigt dumt.
Oh, stackars dem – och dig! Jäkla råttgift! Den katt som jag tyckt allra bäst om genom tiderna var en smart, röd, tigerstrimmigt hankatt som hette Tisseman (jaja ni danskkunniga). Han var inte min men jag blev otroligt ledsen när han föll offer för just råttgift under en eskapad på grannens vind. Min äldsta hund fyller tolv i år har tappat farten och är grumlig i blicken. Efter ett långt gott liv unnar man dem en schysst död och inte ens det fick ni. Kramar en masse!
Min Helga somnade in vid 18 års ålder förra sommaren. Det var som att förlora en anhörig. Men ska du inte ta Glenn till veterinären och förkorta lidandet?
Det skär i mitt mattehjärta också:( Vet ju att den dagen kommer med mina kissar med.
Råttgift-fy f*n! Hade det inte varit bättre med en katt?
Stackars liten! :(
Fy i helvete.
Jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på min älsklingskatt, som dog i caner eller något liknande för över 10 år sedan.
Oj
Stackars er. Stackars Glenn. Tänker på er
Att inte bli ledsen när en katt dör vore bara omänskligt. Du visar bara att du är en människa, precis som alla vi andra. att vara blödig är helt okej med andra ord.
Jag har haft utvecklingssamtal idag, och tillbringat den senaste tiden med att läsa mina goda omdömen, därav det omdömesliknande “talet” :P