Skandinavisk matlagning har först de senaste åren lyckats hitta en egen ton, en del återupptäckta melodislingor har plockats upp annat är helt nykomponerat. När det gäller mat är jag anhängare av klimatläran; vårt klimat ska avspegla sig på tallrikarna. I alla fall under de årstider naturen bjussar bör man tacka och ta emot. Vår Skåne-resa var en orgie i ogräs.
På Salt & Brygga i Malmö bjöd Björn Stenbeck på odlad torsk med brynt skirat smör med en stängel strandkål och en vippa björnrot med lustig currysmak. Enkelt och raffinerat. Min fromma förhoppning är att de vilda inslagen blir mer än en övergående trend.
Just, “övergående trend” var det många som muttrade när Björn startade Sveriges första Krav-restaurang nere i Västra hamnen. Idag har han strålande ruljans på affärerna och har täppt till näbben på ödeskorparna.
Salt & Brygga är definitivt värt ett besök, eller fler. Jag är allra mest förtjust i de generösa luncherna.
Kommentarer
9 svar till ”Vilda örter på Salt & Brygga”
salt&brygga har grym mat!.. älskar salladsbuffén och luncherna :)
vore kul att lära sig lite om det goda “ogräset”,använder bara nässlor. Min mormor gjorde visst soppa på Svinmålla hmm låter inte så läckert men det var det visst..
Björnroten, är inte den klassad som sällsynt?
När jag var liten så läste jag med förtjusning en bok som hette “Kan man äta sånt” av Inger Ingmanson, som gick igenom just ogräs och andra mindre åtrådda växter rent matmässigt. Jag håller precis på att läsa om den och är om möjligt ännu mer tagen av innehållet. En kanonbok för alla med en ogräsfetisch.
Den har kommit i en ny upplaga också men jag har bara tittat i den första.
Ack, det låter väldigt bra! Den som kunde fixa ett besök där…
Bor själv i Finland.
Ditt inlägg fick mig att osökt dra paralleller till mitt senaste inlägg på vår blogg sopporna.blogspot.com.
Jag diskuterar där vad ett öl egentligen får kosta per flaska, samt hur långt vi håller på att röra oss från ölets ursprungliga funktion.
Hur dyr får då maten vara? Beror det på vem som lagat den? Jag vill återkomma till min käpphäst om att den godaste maten är nybakt bröd…
Nåväl, tack för en fin blogg Lisa!
För er som bor i Stockholm kan jag tipsa om almfrukten och lönnblommor. Almfrukterna är nu utslagna och fina, väldigt trevliga på sallader, härlig konsistens och en frisk grässmak, hittar man bara en alm så finns det frukt en masse. Lönnblommorna är redan på väg att blomma över. De är väldigt sftiga och oskså de med en härlig grässmak, men också väldigt söta. Båda väldigt trevliga i sallader. Knoppar från örnbräken kan man förvälla och steka (delikatess i Japan och Korea), har en smak som påminner om sparris men med en liten svampton, väldigt gott. Men man har upptäckt ett ämne i den som kan orsaka prostatacanser hos män, jag vet inte om det betyder att kvinnor är home safe eller inte dock.
Och här sitter jag med en sommargyllen (nej, fågeln heter sommargylling…) och skall precis hugga in på den. Blomknopparna smakar broccoli och bladen kål. Växer i en vägkant nära dig.
Vad mycket man kan äta som man inte vet om. Kanske kan dyka ner i närmsta dike(eller träd) och fixa middagen!
Nu när våren är här blir jag så sugen på ogräsmat!
Det finns massor man kan äta!Just nu mumsar jag på lönnens söta blomklasar och sökte därför efter lönnblommor på internet och hittade er sida! För några år sedan gjorde man reportage här i Norra Uppland (bl a UNT)om mitt vilda skafferi och en del recept kan du hitta om du söker på t ex “maskrosbiffar”. Man kan panera utslagna maskrosor och steka och äta! Hur smakar de? Friskt av de gula strålblommorna och kål av de gröna foderbladen. Men, lägg först blommorna i lite vatten med några droppar ättikssprit ca 10 min.; häll bort vattnet, vrid ur vattnet och panera dem i vetemjöl smaksatt med salt, peppar och vitlökssalt. Gott!
ha, ha jag har ätit lönnblommorna för säsongen nu. De är ju jättegoda. Och ibland kan jag inte bärga mig med att äta blommorna, till att jag kommer hem. Och då fösöker jag se till att ingen ser att jag äter lönnblommor.
och jag har också kokat soppa på vitpilster och brännässla. Det blev ju gott.
förvånande så är typ växtnamnen graverade i sten i mitt huvud, för sen jag kom på att man kunde äta växterna så har jag väldigt lätt för att lära mig namnen på dem. Väldigt konstigt. Förut var det som att växtnamnen rann av mig.