Fiskburgare med citronmajo och avokado
Idag ska vi kika in i ett senmedeltida bondkök. I takt med att ögonen vänjer sig vid dunklet, kan vi urskilja ett skäggigt och otvättat byk hukandes kring en stor gryta. Inga tallrikar, inga bestick, här fyller var och en näven direkt ur grytan och stoppar obekymrat i sig efter eget behag. De större barnen äter ståendes, de minsta sitter hos sina äldre släktingar vilka har till uppgift att förvandla vuxenmaten till barnmat genom att tugga den mjuk i egen mun. Om barnen har något att invända mot grytans smak, brunhet eller konsistens, alternativt mot de gamlas munhygien, tandstatus eller snusvanor, är det ingenting vi lägger märke till och kan dokumentera för eftervärlden. Vi blir blott stående där i dörröppningen, förundrade, och frågar oss för tusende gången varför våra bortskämda ungar, söner och döttrar av den sena 20o0-talet, vägrar äta maten som serveras i modern tid.
Fiskburgare med citronmajo och avokado
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 30 min
- 1/2 dl ströbröd
- 1 ägg
- 3 kokta potatisar, skalade
- 300 g fiskfilé
- 2 avokado
- 1/2 citron
- 1/2 dl majonnäs
- 4 frallor
- Rör samman ägg och ströbröd och mosa potatisen.
- Hacka fisken till grov färs för hand (eller hör i matberedaren om du är lite lat och mindre kräsen).
- Blanda ströbröd, potatis och fisk, salta och peppra väl, och forma till en 4, 5 eller 6 rejäla biffar.
- Stek i smör, ca 3 minuter per sida.
- Mosa eller skiva avocadon. Blanda majonnäs och pressad citron. Värm bröden (absolut godast är ju att smörsteka dem också men herregud, det får ju vara någon måtta på utsvävningarna en vanlig måndag).
- Nu ska allt ner i bröden i den ordning du finner lämpligt. Själv kör jag med avokado i botten, fiskburgaren ovanpå och majonnäsen på toppen. Servera med eller utan sallad, klyftpotatis och pickles.
Kommentarer
Nu skulle jag behöva lite support, lite fiskburgarsupport, ingår det? Smaken var fantastisk, men burgarna ville ju inte hålla ihop, de föll isär bara stekspaden närmade sig spisen. Så vad gjorde jag för fel då? Fel fisk? Taskig teknik? För lite kärlek? Felsök mig, please!
Åh Fia, det där kan hända – speciellt om fisken varit fryst – den släpper mer vätska då och så blir det blött och allt faller isär. Jag använde färsk sej. Kanske är receptete "färsk fiskfilé" lite väl generöst. Vissa sorter fungerar bättre än andra och exempelvis rödspätta skulle nog inte fingera alls.
Man kan alltid vara lite flexibel med ströbröd som suger upp vätska – känns färsen väl lös så ta till lite mer. Och mosa potatisen väl, inte så väl att den blir klistrig såklart, men ja, du fattar. Och så rör fiskfärsen lite extra och låt den sätta sig några minuter innan du formar den till burgare.
Det ska gå!
Ah, det gamla partytricket.
http://hemmafru.taffel.se/2008/10/06/soba-med-kyckling-broccoli-och-pepp...
Hej Lotta! Du skrev någon gång om en maträtt som i princip gick ut på att stoppa en liten fågel i en större och sedan den i en större och så även den i en ännu större osv. Allt avslutades med att all denna obscena mängd fågelfä grävdes ned i ett jordhål med äpplen och eldades eller något i den stilen. Jag vill läsa detta igen. Men jag hittar inte inlägget. Hjälp mig! Har letat överallt!
...och ve den som är född att dra den ut igen...
Taffel, din termometer i världens röv!
I min dator ligger inlägget från helvetet. Så fort jag lägger till nåt i det dyker det upp på Taffel.
Det börjar med att jag skriver ordet "ragù" och plötsligt dyker tre ragù-inlägg upp.
Sedan dök dessutom Heston Blumenthal och fisksås upp. Och nu det medeltida köket!
Jag vill bara föra till protokollet att om ni så småningom får läsa ett inlägg från mig om ett medeltida kök, ragú och Heston Blumenthals fisksåsbruk så har jag inte snott något från Tafflare! (Som om nån skulle tro mig nu...)
Hej!
Jag ville mest säga att jag har tipsat om din blogg, (Är schemalagt och kommer synas den 4:e dec), och jag har då lånat ett foto från din blogg. nämligen detta:
http://hemmafru.taffel.se/2009/11/04/lammgryta-med-apple-kal-och-mynta/
jag hoppas det är okej med dig, givetvis skriver jag att fotot är taget från din blogg.
MVH
Cornelia
Haha! Ja, många människor som får barn blir ju per definition vansinniga. Att man plockar upp ett gammalt snuskigt kulturarv borde kanske förvåna mindre än mycket annat underligt som folk hittar på. Men ändå.
Mina barn kan inte få nog av den lilla svampen vi skurar badkaret med. Så god är den.
Jomen jag bortsåg inte från texten och minns med samma vämjelse som Karins pappa ovan hur en f d svägerska vände moset/pureén på varje sked barnmat i sin egen mun innan hon la tillbaka moset på skeden och sen TJOFF in i den lilla barnmunnen. Hon liksom bakade ihop barnmaten med sin egen saliv på ngt vis. Jag fattade aldrig varför och när jag frågade sa hon att hon kollade så det inte var för varmt. OK....men vad är det för fel att kolla temperaturen på barnmaten med en lillfingerknoge (nytvättade händer, förstås).
Till saken hör väl att första barnet fann sig i detta men inte det andra och heller inte det tredje. Jag förstod dem.
Har heller aldrig fattat varför föräldrar skrapar upp det där som rinner ner i haklappsfickan och trattar in i munnen på barnet igen. Jag gjorde aldrig det när mina killar var små. Men mina barn - å andra sidan - åt sand, drack vatten ur hundvattenskålar som råkade finnas i deras väg, tuggade på disktrasan, åt på gamla äppelskrott de hittade under nån soffa. De kanske saknade baciller i sin dagliga kost.
Jag är lite imponerad av att ni med sådan lätthet kunde bortse från den mindre aptitretande texten och så totalt fokusera på bilden. Bra där!
Jag som inte ens är förtjust i avokado vill ha stora stycken när jag ser bilden. Ser helt otroligt gott ut.
Fiskburgare är något jag aldrig ätit men varit sugen på att laga rätt länge. Nu får jag ju verkligen ta och göra det för det ser riktigt gott ut! Härligt bild!
"....de minsta sitter hos mor- eller farföräldrar, vilka har till uppgift att förvandla vuxenmaten till barnmat genom att tugga den mjuk i egen mun".
Och detta är alldeles sant. Pappa brukade berätta (med vämjelse) att hans mormor gjorde det. (gammaltochnytt.blogspot.com/2006/11/ngra-ord-om-farmorsmor.html)
Visst går fiskburgare hem hos dagens ungar. Jag brukar filéea gädda när fångsten varit god och göra burgare. Ingen klagar. Det är gott.
Sidor