Det finns en film som du säkert sett, ingen toppenfilm direkt förrän alldeles i slutet då Jack Nicholson, som är jättesträng militär med uniform, hatt i armhålan och torra läppar, plötsligt ”The TRUTH? YOU CAN’T HANDLE THE TRUTH!”, och ungefär så känns det när jag ringer in till dagis för att berätta att sonen inte kommer idag och den trevliga kvinnorösten på andra sidan linjen undrar varför. Varför? Som om den trevliga verkligen vill veta att sonen föregående kväll återigen vägrat äta middag och istället smitit in på badrummet där han i hemlighet festat på en toapappersrulle upplöst i ljummet badvatten.
Allvarligt talat kan inte ens jag hantera den sortens sanning.
Jordärtskockssoppa med rostade nötter och chèvre på råg
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 45 min
- 700 g jordärtskockor
1 tärning ekologisk grönsaksbuljong
1 liten vitlöksklyfta
2 stora potatisar
2 dl grädde
1 liten citron, bara zesten
1/2 dl skalade hasselnötter (leta efter Sera på multi-kultihyllan i din butik)
100 g chèvre
4 – 8 skivor grovt rågbröd
1 rött äpple
flytande honung
- Skala jordärtskockorna, lägg i kastrull tillsammans med buljongtärning och den hela men skalade vitlöksklyftan, häll på vatten så att det täcks och låt skockorna koka mjuka under lock.
- Skala och klyfta potatisen, och koka mjuk i separat kastrull.
- Spara kokvattnet från jordärtskockorna. Mixa jordärtskockor och vitlök till slät puré med lite av kokvattnet. Slå på grädden och den finrivna zesten från citronen. Rör i potatis pressad igenom potatispress (potatis ska aldrig mixas – då blir den klistrig). Späd med kokspad till lagom soppkonsistens och håll varmt.
- Rosta nötterna i torr panna och stöt till nougatdoftande massa i mortel. Rör ihop nötter och chèvre, och bred ut tjockt på brödet. Täck med tunnskivat äpple och ringla över lite honung. Servera med soppan.
Kommentarer
14 svar till ”Jordärtskockssoppa med rostade nötter och chèvre på råg”
Haha vad kul, jag kommenterar sällan och aldrig( läser mycket)kunde dock inte låta bli denna.. är kock, bor i en mindre ort brukar berätta för mina söner att dom förmodligen äter bäst av alla barn just den kvällen ibland när man fixat lite special, men vad hjälper det.. på sikt hoppas jag..
Ja vad hjälper det?
Ibland brukar jag fantisera om framtiden, när mina barn blivit hungriga tonåringar, och jag gjort mig ett namn bland deras kompisar som Mamman som lagar så god mat.
Fast jag kan ju precis lika gärna komma att bli mamman som lagar så konstig mat.
Eller rätt och slätt den Konstiga mamman med pinsamma kläder.
“Mamman som lagar konstig mat” är upptaget.
Lillemans bästis frågade just häromdagen om vi aldrig åt vanlig, svensk mat.
Då hade han de senast gångerna fått tyska korvar (smakar inte hot dogs), asiatiskt fläsk med glasnudlar (smakar inte spagetti med köttfärssås) och till slut en dag kroppkakor med lingon (det kan inte vara svenskt för det hade han aldrig sett förut). Fast det roliga är att han gärna vill äta hos oss. Vår son vill äta hos dom för det blir oerhört ofta pannkaka eller våfflor, särskilt lördag lunch. Familjerna får väl byta barn! :-)
Glömde det viktigaste: Förutom att dina recept är välmakande och lagom (o)komplicerade i vardagen är dina foton så fina. Är du en naturbegåvning eller har du gått någon kurs?
Jag vet inte om jag inbillar mig, men det är också något speciellt med din ljussättning, lite trollsk.
Alla hennes bilder är total fantastiska, hon skyller på att han har tillgång till bra ljus eller något sådant men sanningen är nog att hon är en fantastisk fotograf helt enkelt. Jag tycker det är mycket mer än det trollska ljuset som gör hennes bilder fabulösa, det är färgkomposition, upplägg och så förstås att maten ser helt fantastisk ut.
Historien påminner mig om årets kock tävlingen då en av deltagarnas barn vägrade äta stjärnkockens egen mat och insisterade på köpeköttbullar eller liknande, mycket roligt på ett sorgligt sätt.
Haha, klar Loranga-Masarin-och-Dartanjang-varning! Du kanske har en guldtoalett? Det har inte jag, men mina barn började inspirerat låsa in sig och äta mängder med tandkräm efter högläsningen.
Min lillasyster skulle alltid äta escargot när vi var ute på restaurang – när hon var 5 år gammal! Kyparen blev alltid lika förvånad.
Å andra sidan är hon lite matgnällig idag istället – iaf med mjölk. Hon vägrar lukta på mjölk som är förbi datumen utan slänger den bara.
Var det soppan din son inte ville äta? Nästa gång får du packetera det och skicka till mig så kan du säga till honom att du gett hans mat till någon som uppskattar det istället. Fast då kanske han blir traumatiserad senare i livet istället… ;)
Jag brukade äta pappersprodukter när jag var liten. Favoriten var uppblötta klubbpinnar, tätt följt av kartong. Ganska udda, nu när jag tänker efter.
Alltså – jag har ju också ätit en del papper i min ungdom. Främst toapapper, näsdukar och servetter av mjuka kvaliteter utan returfiber.
MEN, och häri ligger den stora och betydelsefulla skillnaden mellan mig och min förstfödde, BARA TLL EFTERRÄTT.
FÖRST äter man mat. SEN kan man toppa med lite papper och kanske en klick tandkräm om man har lust. Men papper tills man kräks UTAN att först grunda med lite soppa och macka först, det känns ju inte sunt.
Det är inte det sämsta att vara den förstående modern som kan överse en och annan toarulledessert. Matlagningens berömmelse kommer, var så säker, och dess betydelse är redan helt oifrågasättbar. Kanske har han upptäckt en helt ny molekylärkombo mellan vattnet och pappret.
(Hemma hjälps de matoberäkneliga av medmatlagning, plockmat, och buffert efteråt med mandlar eller så.)
Lotta är faktiskt bra på ALLTING. det är helt otroligt.
Gossen vill väl oxå skaffa sig lite insikter – vet inga andra som ens varit i närheten av att kunna referera till att något smakar som gammalt dasspapper och samtidigt veta vad dom talar om!
Och betendet går över – i nästa fas vill han ha marulk och ostron vareviga dag
Jag håller med tidigare skribenter, bilderna är supersnygga! En annan blogg med helt fantastiska bilder finns på: http://exkursioner.taffel.se/
åh va gott det ser ut!:)härlig blogg du har!