Om hoppet är det sista som lämnar människan, vad är det näst sista som lämnar människan? Frågar du mig så svarar jag humorn. Och medan du sitter och suger på den filosofiska karamellen, så sitter jag här på min kammare och klurar vidare på vad som är det första som lämnar människan. Hövligheten? Snusförnuftet? Eller helt enkelt ambitionen att äta mer kål?
Kålsallad med äpple
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 20 min
- 1/4 huvud spetskål eller vitkål
- 1 ekologisk apelsin
- 1/2 citron
- 1 dl crème fraiche (kan uteslutas)
- 1 tsk fänkålsfrö
- 1 äpple
- Strimla kålen fint.
- Tvätta apelsinen, riva av det yttersta gula skalet (zesten) och pressa ur saften. Pressa även citronen.
- Blanda apelsinzest, -saft och citronsaft med crème fraichen. Smaka av med salt. Tossa (eller vad man nu ska kalla det) kålen i såsen.
- Rosta fänkålsfröna lätt i panna och krossa i mortel.
- Strimla äpplet. Blanda allt och servera som tillbehör till pannkakor, pizza eller vad du vill.
Kommentarer
36 svar till ”Kålsallad med äpple”
Oj då, en faslig massa kålsallad på en och samma gång… ;-)
Jag tycker att det är fantastiskt att du slår ett slag för kålen.
Min favorit just nu är vanligt kålhuvud skuret i biter, wokat med rejält med sesamolja, vitlök och sesamfrön. En grej jag snodde med mig från Taiwan, och till kyckling är det OSLAGBART.
Ja, kanske lite väl mycket – kålhuvudena från årstiderna är ju alltid så små (men goda!). Jag ändrar lite. Haha, tack!
Sara – kål är så gott – men man glömmer bort det hela tiden. Tack för tips!
Syftade inte på mängden utan på att du, jag och Gitto lyckats blogga kål precis samtidigt
Ja jävlar, nu ser jag! Fast det var lite väl mycket kål i mitt recept om man utgår från ett vanligt köpe-huvud.
Kålsallad är ju riktigt gott! Måste köpa lite kål när jag går till affären tror jag :)
Det är väl inte rätt forum men tack för Landet Brunsås.
De två avsnitt som har visats har varit så himla bra och då hade jag ändå skyhöga förväntningar!
Tack också för en toppenblogg, tror faktiskt inte att det finns någon som skriver roligare än du i hela Brunsåslandet.
Det är VISST rätt forum! Och jag gissar att du, med något undantag, kommer att gilla varje nytt avsnitt lite mer än det föregående.
Det låter lovande! Även om jag inte tror på det där med undantaget.
Hej Lotta. Jag vill också passa på att tacka för Brunsås, det är intressant, roligt, vackert producerat och finurligt. Väldigt roligt att höra Tomáš Dvořák i introt senaste avsnittet, är det du som suttit och spelat Machinarium? =)
Ja, det var lustigt att vi lyckades pricka kål samma dag alla tre… Din sallad ser för övrigt underbar ut!
Jag tror nog att mjukbrödet är det första som lämnar människan. Knappt hinner jag plocka fram det ur frysen innan det ligger där i brödskrinet, avlidet med mögelprickar i ansiktet. Och jag gråter och slänger. Äntligen har jag insett att jag inte behärskar mjukt bröd och äter numera bara Husman. Och när det är fest, då blir det Sport. Jag svarar mjukbrödet!
Nyctea – tack snälla! Men det är inte jag som styr musiken, det är en mycket fin man som heter Johan Kjellberg på produktionsbolaget ThelmaLouise.
Ida – jag tror du är något på spåret. Detta svekfulla mjukbröd.
Efter tre kålrecept på en dag vet vi nog precis vad det är som lämnar människan först, i alla fall från den som ätit alla tre.
Vi kvinnor begriper överhuvudtaget inte vad du syftar på nu.
Först vill jag tacka för Landet Brunsås! Tungt och roligt program på samma gång, mkt sällsynt, och det kan inte varit lätt och inte heller tråkigt att göra programmet inte ;-)… Tack!
Och så vill jag tipsa om en upptäckt jag har gjort: Rödbetor + Choklad. FY FAN säger jag bara! Jag har endast prövat på kombinationen i en efterrätt (choklad och rödbetstårta med försöt chevre+philadelphia fyllning) men man kan säkert kombinera de två i nån vilt-rätt… jag skickar länk på mitt recept snart!
Imorgon blir det iaf en middagslagning med en vän och ett av dina recept här!
Lev väl!
Vitkål. Alltid en huvud, eller del av huvud i kylskåpet. Alltid finns ambitionen att göra fantastiska sallader och blanda in i underbara maträtter.
Alltid hinner det gå från runt och fint till delat och svartprickigt.
Det senare är dock bara att skala bort, jag är inte så kinkig och ingen annan behöver ju veta.
Ibland går det längre än så. Det lever än! Nya små blad kommer ut från det. Små blad.
En gång så mycket blad att jag bestämde mig för att det där är inte mat för mig.
Det blev fina små gula blommor i rabatten istället. och stora(!) larver som tydligen gillade kål.
Blommorna gav med tiden små svart frön
Om jag sår de fröna, får jag då nya vitkålshuvuden? Om nu inte larverna sätter i sig allt dvs.
Ett huvud ger ivartfall inte fler huvud.
Om humorn är det näst sista som lämnar människan är vi ganska illa ute som folk. Ett ynka steg innan döden. Lyssna på valfritt ring p1 om snöröjning och fnula på hur mycket humor de ungdomarna har kvar. (I mitt osvenska hushåll däremot, är det skrattfest varje dag, och precis som hos tomasR är vitkålshuvudet bofast i kylen).
Jag har alltid tänkt mig att situationen där olika grejer lämnar en, utspelar sig i botten av en brunn eller liknande. Man har trillat ner i den där brunnen och hoppas att man ska bli räddad. Det finns bara kallt vatten att dricka och lite gamla spindlar att äta. Vad är det första som lämnar en? Kanske ambitionen att äta mer kål, det skiter man ju i nu. Liksom det här löftet att använda sitt gymkort mer än en gång i kvartalet. Efter ett tag känner man att man skiter rätt hårt i privat pensionssparande. Osv. Till slut har man bara en liten gnutta humor kvar, den räcker till en ordvits eller två därnere i mörkret. Sen ger man upp hoppet och dör.
En sorglig historia, men inte fullt så sorglig som att humorn skulle lämna en redan i åttioårsåldern. Men ibland undrar man ju.
Kanske är det så enkelt att ilska är det enklaste sättet för ledsna och kränkta människor att känna sig levande.
Det där verkar gott! Här i Brasilien brukar de göra en söt variant med soja i. Jag ska ta och fixa fram det receptet och blogga om det tror jag.
Humor är otroligt viktigt, tappar man det så tappar man en stor del av det goda av livet.
Nu vill jag att det ska finnas en sån tummen-upp-knapp eller nåt, för jag vet inte hur jag annars ska uttrycka min ödmjuka beundran för kommentaren 12.02. Du är bra snitsig, Lotta, och skriver bättre än de flesta. Hatt av. (Låter f.ö. som ett roligt kortfilmmanus.)
Sån är jag! Puss på dig.
Nästa kommer den enkla men (troligtvis) mycket goda kålsallad ätas hemma hos mig. Då kommer ekolådan med en stor låda goda grönsaker till mig. Bl.a ett saftigt kålhuvud.
Det första som lämnar mig där nere i brunnen är nog bekymren över dammråttorna i sovrummet…
Mer kål åt folket!
Hej Lotta. Jag vill tacka för ett suveränt TV-program. Landet Brunsås är precis vad vi behöver i Sverige, för att få upp ögonen för vad som är bra och dålig mat. Mixen av din sakkunskap, Erik’s och Henrik’s härliga humor blandat med intressanta fakta från inbjudna experter är ett mycket bra upplägg.
Många har svårt att ta till sig fakta, så att lägga in dem mellan era roliga inslag är ett perfekt sätt att hålla kvar tittare, som säkert aldrig brytt sig om det här med matens kvalitet tidigare.
Jag är på Cypern just nu, så jag hade sett fram emot att se serien på Svt World. Men de har haft den dåliga smaken att lägga sändningen på natten, med repris tidigt på morgonen. Men som tur är har vi ju Svt Play, så vi har sett varje avsnitt.
Blev förvånad när jag läste i Expressen om de negativa inlägg en del bloggare fått till av att se förhandsavsnittet. Men en del har ju svårt att se humorn i allt…
Ser fram emot de kommande avsnitten. Bra jobbat! Hälsa dina medarbetare att det är det mest intressanta program vi sett på TV på länge.
PS. Kålsalladen ser också riktigt läcker ut.
Glada hälsningar från Cypern./ Birgitta
Birgitta, vilken otroligt rar kommentar! Tack!
Lotta, tack, vilken bra historia om livet, eller snarare döden i brunnen och vad som egentligen är viktigt då. Den tar jag med mig. Tack också för Brunsås, jag kollar varje onsdag!
Hej Lotta. Kan du mejla mig din mejladress. Jag tänker driva en fråga i skolan om margarin och annat ”gott” och behöver fråga dig ett par saker.
Hej Lotta! Underbart brunsås-program! Kommer du nånsin till Göteborg? Norra Allégatan? Hör gärna av dig isåfall!
Om du vore min hemmafru skulle jag jaga iväg dig till datorn för en uppdatering! Middagstips tack!
Blir att kika i ditt arkiv istället och låta smaklökarna frestas, tack för en bra blogg och bra inspiration!
Hej Lotta!
Jag skulle gärna göra en intervju med dig. Om du hör av dig till mig på charlotte@kollektivetbarbro.se så berättar jag mer!
Hej!
Sitter i TV-soffan och väntar på att klockan ska bli 20.00. Får hålla med några av de föregående talare. “Landet brunsås” är toppen. Själv har jag samma nyårslöfte som förra året. Att laga 12 nya maträtter under året. Det är ett riktigt roligt nyårslöfte. (Inger micro i mitt kök)
Ska titta runt på din blogg och se om jag kan hitta “maträtt-februari”
Så nära den perfekta kålsalladen man kan komma-underbart god.
Instämmer i hyllningskören till “Landet brunsås”!!
Och tack Telia för digitalTV-abonemanget så jag kan se avsnitten när och hur ofta jag vill.
Att humorn skulle lämna en i 80-årsåldern tror jag inte på, min mor är 87, ganska dement, men vi skrattar fortfarande bra ihop och åt samma saker. Så det finns hopp!
Tack också Lotta för veckomenyerna i Icakuriren, man ser direkt när du varit i farten. Om jag var din chefredaktör, fick du ta över deras matsidor helt och hållet!
Alla dessa härliga kvinnor!
Elisa, tack för komplimanger och för en jättefin blogg (ta en titt den gott folk, http://elisasmat.blogspot.com).
Jag har dessvärre gjort mitt sista jobb för Icakurirens veckomatsedlar. Det är världens raraste redaktion och jag uppskattar enormt att ha fått jobba med dem – det var faktiskt Icakuriren som gav mig mina första receptjobb en gång i tiden – men jag är trots allt ganska ny i mitt jobb som receptskapare och matskribent, och vet att man inte utvecklas om man bara gör det man redan kan. Vi får ses i någon annan tidning!