Livet är inte en ask choklad, det är ett knytkalas

Med risk för att slå klyschrekord drar jag efter andan och utbrister: “Jag är inte i matbranschen, jag är i kärleksbranschen!”

Så känns det i alla fall i bland när jag är ute och föreläser. Igår var jag på Lärcenter i Falköping och föreläste för nya svenskar med rötterna i bland annat Kurdistan, Iran, Etiopien och Somalia. Stämningen var hög.

Efteråt: Prasslande folie drogs av fat med ännu ljumma kubba. Baklava plockades fram ut glasspaket. Riskupoler stjälptes upp och dekorerades. Piroger delades i smakbitar. Blyg stolthet, fniss och hisnande upplevelser. Kan inte livet alltid vara som ett knytkalas? Fast det kanske det redan är, när jag tänker efter.

Ska försöka få några av recepten. Hitills har jag säkrat ett på Kronans kaka på potatis och hasselnötter som serverades med kolasås och lingon. Kalorier smakar inte mycket bättre än så.

Researchar också på en intressant kurdisk rätt med en konsistens som får pitepalt att framstå som moln. Det är bara att inse hurlite man kan om mat och hur mycket det finns att lära.

Själv bidrog jag med en intregrerad rätt: hjortbiffar med rostade enbär, mandarinskal och iranska zereshk. Jag hade tänkt utföra vilda experiment med kålrötter också men de onda lungorna sa ifrån.

Det är roligt att blanda in främmande ingredienser i typiskt svensk mat. Men bara om de inte känns helt malplacerade. Pankosmulor är japanska brödsmulor som jag brukar ta till när vi inte har vitt bröd hemma. Du hittar dem på asiatiska hyllan. Jag köper jättesäckar på asiatiska affärer, de från Thailand är mycket billiga och nästan lika bra som de japanska.

Zereshk är torkade små iranska bär med drag av både röda vinbär och lingon. Som ni själva kan lista ut passar de fint till vilt. Men om du inte hittar dem kan du ersätta med lite finhackat torkat äpple eller annan torkad frukt med syra.

De här biffarna kan även förvandlas till köttbullar eller en köttfärslimpa. Och naturligtvis går det att använda annan vildare färs än den halvtama hjorten.

Jag gillar att servera viltbiffar som burgare också. Mellan rostade halvgrova brödskivor (gärna surdeg!) med lagrad svensk hårdost, skivad rödlök, saltgurka och majonnäs eller kesella med grov senap. Kalla biffar är oslagbart som matsäck och … Äsch, nu lagar vi!

Vilda hjortbiffar med enbär och zereshk

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 8

Tid:20 minuter + en timme i kylen

• 1 200 g hjortfärs
• 2 1/2 dl matlagningsgrädde
• 1 1/2 dl pankosmulor eller 2 1/2 dl finrivet dagsgammalt vitt bröd
• 1 ägg
• 1 gul lök eller 7 små shalottenlökar
• 10 enbär
• 1 tsk torkad salvia
• 1 msk konc kalvfond, Touch of taste
• 2 msk zereshk (berberis)
• 1 tsk salt
• 1 msk mörkt muscovadosocker
• 1/2 msk finrivet mandarinskal
• mycket nymald svartpeppar
• Till servering:
• Gröna bönor
• Rotsaksmos eller ugnsrotade rotsaker
• Chutney eller gelé
• Kanske en gräddig svamstuvning

1. Rör samman pankosmulor, grädde och pankosmulor och låt svälla.
2. Finhacka löken och krossa enbären fint. Bryn sakta i smör till löken är gyllene och helt mjuk. Rör ner salvian och rör ytterligare 10 sekunder.
3. Arbeta samman färs, gräddgeggan och fräset till en smidig homogen smet. Låt helst stå i kyl och samla smak en timme så får köttet en lätt rimning och smakerna mognar.
4. Tvätta händerna och olja in dem lätt. Forma 16 biffar. Skåla dem lätt på mitten eller gör ett litet hål så steks de mycket jämnare och hinner inte bli torra i kanterna.
5. Hetta upp smör i en panna och stek biffarna på medelvärme i omgångar. Låt dem vara lite rosa i mitten så att de inte blir torra. Håll färdiga biffar varma under t ex folie och dubbla kökshanddukar. Eller i ugn.