Även om man – som jag – är en stadgad kvinna, så skadar det inte att då och då tillåta sig en ny förälskelse. Denna sommar är det portlaken som erövrat mitt hjärta.
Det började med att jag kom över ett förtjusande knippe portlak i en ekobutik i Schlesvig-Holstein i våras och genast bestämde mig för att vi skulle odla den här hemma. Jag skickade efter fröer på nätet och sim-sala-bim har vi haft vackra, syrliga blad till salladen sedan i slutet av juni. Den sorten var inte densamma som de tyska (som visade sig vara vinterportlak) utan köttigare, mer grönsaksliknande.
Portlak är, liksom vattenkrasse, en av de där gamla, lite glömda grödorna som fått renässans i köket i och med vår vurm för det vilda. Men då vild vattenkrasse är direkt olämplig att skörda på grund av risken för leverflundra och vildportlak, portulaca oleracea får anses som relativt sällsynt, får vi nöja oss med de tama, odlade.
Från att till en början vara späda som harsyra blir portlakens blad alltmer köttiga, suckulenter som de är. De påminner en hel del om gurka med samma nötiga mineralton, en sälta någonstans. Hade det varit ett vin och jag velat briljera lite hade jag påstått att portlak rätt och slätt är en sallad med kropp. Skördar du den på morgonen har den tiofalt syrahalt jämfört med på kvällen och smakar därefter. Skär av större delen av plantan så slår den nya skott.
Det är alltid roligt när man kan förena nöje med nytta, och portlaken är definitivt att betrakta som superfood och lämpligt vegankrubb eftersom den innehåller så mycket antioxidanter, mineraler som kalcium, kalium, magnesium, Omega-3 och en osedvanligt hög halt av EPA, eikosapentaensyra.
Hiskeligt användbar är den också. I sallader eller förvälld som spenat är den en favorit i såväl det grekiska köket som i det indiska (påstås varit Gandhis favoritgrönsak). Den odlas i stora delar av världen, används som medicinalväxt i Kina och lär ingå i japanska nyårsrätten nanakusa-gayu (fast det ska erkännas att jag då rakt inte kunde hitta den på listan eller genom sökningar. Tips?)
Nu när sniglarna börja konkurrera om mina älsklingsblad börjar jag luta mer åt att tillaga den varm. kanske i en paj, eller mixad i en soppa som den fina vattenkrassesoppan jag lagade i våras och knopparna tänker jag lägga in som kapris. Men först: en överdådig sallad till grillat! 
Portlaksallad med valnötter, feta och balsamicovinägrett
Receptmakare: Anna Billing
Portioner: 2 som huvudrätt, 6 som grilltillbehör
Tid: 10 minuter
Senapspulvret ger dressingen bra sting och fin konsistens tillsammans med honungen.
- Ett stort knippe portlak
- 150 g fetaost
- 1 röd lök
- 1/2 slanggurka
- 1 näve valnötter
- Dressing:
- 1 1/2 msk balsamicovinäger
- 1 msk flytande honung
- 2 1/2 msk god olivolja
- 1/2-1 tsk Colemans senap
- 1 liten nypa salt
- Skölj och ansa portlaken. Skala gurkan och skiva den i sneda skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Om du vill kan du blanchera den lite kvickt.
- Rör ut senapen med honung och balsamicovinäger. Tillsätt oljan och vispa tills dressingen tjockat något.
- Strö valnötterna över salladen och ringla över dressingen strax innan servering.
Kommentarer
35 svar till ”Sommarfling: Portlak med valnötter, feta och balsamico”
Vilken sallad! Älskade att gå och äta harsyra i mormors trädgård som liten så dessa blad lär passa mig pefekt. :)
Tack snälla du! Purslane hittar du säkert i London.
Även jag har för första gången lyckats odla fram den saftiga, söt, salt, syrliga salladen i år. STOLT! och nu vet jag dessutom vad jag ska laga av den. Tack!
Kvällshälsar fröken Dill
Mycket nöje, Fröken Dill!
Jag är nog fortfarande kär i portlak. Precis som du har jag köpt fin portlak i Tyskland men har också kunnat köpa det på Morot & Annat, ett tips för Malmö-bor. På torget fanns det vid något tillfälle. Nu måste jag försöka få tag på portlak så att jag kan prova ditt recept. Inlagd knoppar låter spännande också.
Sofia: Tror att chansen är störst att hitta portlak just i ekobutiker eller ekolådorna, den är en sådan liten produkt att den sällan (aldrig?) når de vanliga livsmedelsbutikerna.
Vattenkrasse går också utmärkt att odla hemmavid. Min fina skörd växte så det knakade i en vanlig plasthink. Jag älskar de där peppriga, små nyttiga bladen:-)
Häftigt Anki! Hur preppade du spannen? Med grus och vatten som när jag planterade i skål (se sopplänken)?
Vill äta den där salladen! Ja, jag får försöka mig på egen odling för säkrare tillgång, balkongen är ganska full dock.
Sofia: Lite guerilla gardening kanske kan utöka odlingsplatsen :)
Oj, måste verkligen testa. Har någon gång köpt portlak på torget, men har aldrig odlat själv.
En av mina favoriter är annars isört. Men den äter man helst rå.
Absolut och det är ju faktiskt så att det finns stadsodling i Enskifteshagen, men man måste ha med sig egen jord för den befintliga är giftig.
Inger, hur odlar du isört?
Inger: Jag skriver upp isört på min lista!
Sofia: Vad är har hänt med jorden i Enskifteshagen?
PAH, Bly och Kvicksilver på grund av gammal industri. Men odling pågår ändå!
Vilken vacker sallad! Vilken härlig planta! Och jag älskar det engelska namnet, purslane! Det låter så gammaldags! Jag kommer att odla portlaken nästa sommar på balkongen. Går det att odla den som vanlig krukväxt?
Sofia: Det låter inget vidare, odlar man i pallkragar?
Rowi: Följ länken till fröerna och läs, men visst borde den gå att odla i stor kruka eller spann
Detta måste jag prova, känner smaken i munnen. Kommer att bli lycklig jag vet det!!!!
… och nu blev jag också lycklig. Tack, Martina!
Japp, pallkragar och diverse trälådor.
Isört är inte svårt att odla. Jag sår dem i kruka inne i början av maj. Täck inte med jord men gärna i minidrivhus. Plantera ut när risken för frost är över. De blir också väldigt bra i baljor på solig plats.
Tack, Inger. Kanske ska prova att odla isört, en storfavorit som jag bara kunnat köpa utomlands.
Här kan ni som är intresserade läsa mer om odlingen i Enskifteshagen:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1434857/Stadsodlingen-som-vaxer.html
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1462670/Stadsodlingen-Enskifteshagen-invigdes-.html
Oj vilken newbie jag är i grönsakslandet, har aldrig hört talas om det här mystiska främlingen. Men jag får nog ta och bestämma möte med den och se om jag kan gå och bli lite kär jag med. Det verkar ju onekligen lovande…
Jamen jag måste väl ge portlaken en ny chans nästa år då för det ser väldans gott ut. Provade ifjol och jag fick 2 små ynka…..
Kim: Den är ju inte så vanlig i handeln, så du är ursäktad :)
KarinW: Hm, undrar varför? Vi fick maxad utdelning, men några bättre odlingsråd än en drypande blöt sommar kan jag tyvärr inte ge.
Du kan slänga i vilka gröna bladgrönsaker du vill i en nanakusagayu. Allt efter säsong. Just i Japan ska det vara sju sorters bladgrönsaker, det har med lycka inför det nya året och sånt. Såhär års kan man använda blast från t ex morötter, rödbetor, spenat, maskrosblad. Vad man kan hitta. Jag måste göra den här gröten snart. Hade glömt den. Okayu, risgröt, är annars mat man äter när man känner sig lite smådålig. Då är vit mat anbefalld.
Tack Jessika, då länkar vi upp nanakusagayun här när du gör den. Men har du stött på just portlak i japanska köket?
Stötte aldrig på den i Japan men den finns där. I Kina används den som medicin.
Här ser man vådan av att ligga på latsidan när det kommer till att hålla sig à jour med sina matbloggsfavoriter. Jag hade alldeles missat detta! Både inlägget i sig, och det faktum att det finns något som ser så snyggt ut och låter så gott som just – portlak!
Har aldrig någonsin provat på portlak, men efter din förklaring måste jag helt klart hålla ögonen öppna så jag jag prova jag också. För övrigt verkar salladen otroligt god, även om man nu inte får tag i något annat än vanlig babyspenat ;)
Jag lär mig franska i Frankrike just nu och jag arbetar även på skolan. Här i Nice är det ett stort utbud på mat och häromdagen skrev min kollega en artikel där det innehöll ett recept med just portlak. Denna maträtten är en traditionell nissiansk maträtt och den verkade så god. Därför sökte jag nu på lite fler recept med portlak då jag inte hört om detta i Sverige innan, men det finns ju massa goda recept, särskilt, tack för tipset! :)
Jennifer: Härligt att vara i Nice så här års! Och du gör helt rätt som passar på att frossa. Om du inte har prövat den färserade squashen som finns i inlägget efter detta, så gör det. De små runda squashen är en baggis för dig att få tag i där du befinner dig.
Portlaksstjälkar är verkligen smaskiga har jag ikväll upptäckt. Nästa år odlar jag portlak också. Hur smakar inlagda portlaksknoppar och hur lägger man in dem? Jag visste inte att de gick att äta och hade tänkt slänga dem på komposten. Kan de ätas råa också?
Edwin: Visst, strö dem över en sallad bara. Skulle vilja säga att knopparnas smak beror på hur du lägger in dem. Antingen med vinäger eller ättika, eller så saltar du in dem som jag gjorde här med fläderbärskapris: http://skafferiet.taffel.se/2010/08/16/fladerbarskapris/ Lycka till!