Året var 2013. Platsen New York, i alla fall några timmar till. Det var då jag insåg vidden av mitt dilemma. Vilka smutsiga eller rent av kriminella handlingar skulle jag tvingas till för att finansiera det accelererande kombucha-missbruk jag lagt mig till med under min Amerikavistelse? En liten flaska av den märkliga drycken som tagit matmedvetna med storm senaste åren kan kosta nära 30 kronor, årskostnaden är mer än två månadsintäkter för min studerande man. Drycken var dessutom inte helt trivial att få tag på i Sverige – även om den förekom endemiskt i hipster-täta områden i Stockholm.

Häromdagen var jag och plockade svamp ute på Revingefältet. Ja, faktiskt, eftersom Hällestadsvamp ligger bara ett par minuters körväg från byn. Och det kanske säger en del om utbudet av producenter här nere att jag trots mitt starka intresse aldrig har varit där, även om jag handlat gårdens odlade svamp i hur många år som helst. Men nu hade jag ett speciellt syfte; jag hade tänkt göra om mitt katalanska svamprecept som jag postade för sju (!) år sedan här på Taffel med nameko.