Jag tänkte egentligen skriva lite längre om malawisk mat, men har för mycket jobb idag. Så den får bli en kortis så länge. I Malawi säljs den mesta maten utmed vägarna eftersom bilismen är låg och de flesta tar sig fram till fots.
När vi lämnade huvudstaden Lilongwe för att köra till Blantyre i den södra Chikwawa-provinsen, kunde vi tydligt se vad som odlades på fälten. Ett tag var tegelfärgade pumpor staplade i omsorgsfulla murar vid vägrenen, ett tag erbjöds majs och tomater.
Men så plötsligt viftade försäljarna med långa gaffelformade grenar. “Afrikanska korvar” berättade vår chaufför. Små möss som kokats hela med päls och allt och sedan stekts över glöd. En delikatess.
Jag är normalt ganska benägen att smaka på nyheter, fast den här gången fegade jag faktiskt ur. Myror, skalbaggar och ormar hade varit ok, men jag lider av svåröverkommen mus-och-råttfobi och skulle jag ha provat hade det inte varit för att jag var sugen, utan mer för att testa en gräns.
Den här lille killen på bilden fick i alla fall sålt sina till passagerarna i en kollektiv minibuss, som glatt knaprade i sig dem i väntan på avgång.
Men lite nyfiken är jag ju allt… Har ni provat mössen? Och i så fall, hur smakade de?
Kommentarer
20 svar till ”African sausages: Möss på spett”
Jag undrar hur mycket kött det kan vara på en mus? Är det verkligen värt besväret, även om man kan få plats med många på en sticka? Ekorre är en Obelix-stek i jämförelse.
Tja, nu åt man ju allting, benen, svansen mm. Gammal tradition som säkert sparat en del storvilt genom åren. Det är ju i ärlighetens namn inte så mycket kött på en vaktel heller ;)
Alltså, jag gillar knaprig mat, men att känna musbenen knastra mellan tänderna hade nog varit för mycket för mig med.
Vår finske projektledare har bott länge i Zambia, och en vän till honom hade ätit och sedan fått tvångstankar om att de små musbenen fastnat i halsen. Han var tvungen att uppsöka läkare för att förvissa sig om att så inte var fallet. Kände att det där hade kunnat vara jag, så därför avstod jag.
Det påminner om Poe.
“Med ett ryck vaknade jag mitt i natten, mina hjärtslag var hårda som trumslag och svetten fick nattskjortan att klibba mot ryggraden. Musbenet som fastnat i min hals under kvällens måltid hade börjat krafsa…stilla, men obevekligt. Det försökte ta sig upp. Jag fasade för den syn jag snart skulle ställas inför.”
Underbart!
“Squeaked the mouse: – Never more…”
Du är verkligen i ditt esse denna förmiddag! Tack – jag glömmer nästan hur frusen jag är. Om vi ändå är inne på mat och litteratur-spåret så kan jag för övrigt tillägga att jag gärna skippar daggmask också, i synnerhet efter Piratens skildring i Bombi Bitt.
…eller den i Musikanternas uttåg.
Fast daggmask passar naturligt på spett!
Frågan är egentligen, vem kommer att bli först med att använda rensad daggmask som fjälster till korv? Robin?
Äta daggmask?
Ta till taktiken som Brad Pitt nyttjade i “Chocolat”.
I andra delar av världen äts ju en del gnagare, men det brukar oftast vara gnagare som äter mera eller mindre uteslutande vegetarisk mat t ex gnagare från risfält i Asien. Gnagare har ju annars ibland en del intressanta bakterier (Leptospira) och några av de allra farligaste virussjukdomarna (hantavirus), så de bör ju tillagas well done.
Örjan: Vaf gjorde Brad med masken? Kommer inte ihåg.
Kurt: Tack för intressant input om mustillagning. Både kokt och stekt får kanske gälla som well done, men det får mig inte att ompröva mitt beslut.
Anna, jag är mycket tacksam att du valde att avstå. Tänk om du verkligen hade gillat det och sen skulle inviga oss andra i musspettens förlovade paradis. Inte för att vara sån, men jag avstår gärna daggmaskarna också om det är ok?
Skulle också kunna tänka mig att äta det mesta men musspett skulle jag nog inte heller fixa.
När jag reste runt i Laos för ett tiotal år sedan minns jag att försäljare frestade med knapriga fladdermöss, uppträdda på spett precis som den malawiska motsvarigheten. Och nej, jag vågade inte prova…
@Kurt: Intressant och välinitierad invändning mot gnagare. Gäller det alla gnagare? Både Hugh F/W och Taffels Lotta (i landet brunsås) gillar ju ekorre som jag blivit nyfiken på. Vet du hur det ligger till med den?
Hare/kanin får väl också räknas till gnagarna, och fileén vill jag gärna servera lite röd i mitten (hmm…).
Lagade föresten inte Heston till ‘romerska’ möss i senaste ‘Feast’-serien?
Hah, hittade ett klipp från Heston, ‘dormouse on a stick’, tror det var mus- och kyckling-pate på en pinne doppad i choklad. http://youtube.com/watch?v=hwfpJJEkmjU
Jag vet ärligt talat inte om jag skulle provat endera av varianterna. Kanske en liten smakbit… eller – nja, jo, nej!, eller … jo lite, lite antagligen.
Bea: Bara lugn, ska inte försöka frälsa dig. Men titta noga i soppan nästa gång…
Bendel: Skönt, då är vi två.
Sara: Kunde man äta vingarna?
Fredric L: Till skillnad från harar och kaniner med deras strikta vegetariska diet, är ju ekorren ett rovdjur som äter fågelungar, as och allt möjligt som den kommer över. Det är väl det Kurt menar. Dessutom är den visst fridlyst.
Mycket roligt klipp från Heston, tack! Kanske är mössen mera lättsmälta i mousseform än hela med ben och päls?
Svar till Anna: Ja, jag tror att man knaprade i sig hela godbiten, med vingar och allt. Krunch, krunch, liksom.
En annan knaprig delikatess som såldes på marknader i Laos var stora gröna gräshoppor. Såldes levande, per dussin, ihopknutna med ett grässtrå. Hela ekorrar fanns också att köpa. Dock i dött skick.
Nää, vad äckligt det blev idag… Min man föreslår att det kanske kunde sköljas ner med en god gammel dansk. ;-) Jag tvivlar på att det hade hjälpt, kanske hade det hjälpt om man tog supen först…