I vårt kallväxthus odlar vi det mesta i krukor och hinkar som vi kan flytta ut och in under säsongen. Men i hörnorna på den murade grunden grävde vi ner två kvartar av ett cementrör som når tvärs igenom lagren av makadam och är fyllda med planteringsjord. I dem växer en vinranka och ett fikonträd som på detta vis kan leta sig ut med rötterna under grunden och själva förse sig med vatten.
Just fikonträdet har varit spännande att följa det här året. Det är inget bornholmsfikon, som kan växa på friland i Skåne, utan en okänd spansk sort av ficus carica som ger stora mörkvioletta frukter (gissningsvis Negro Largo). Det satte fart redan i april och fick fullt med små gröna fikonkart.
Två mognade snabbt och var de sötaste, ljuvligaste fikon jag någonsin ätit. Sedan gick vi hela sommaren och suktade efter att tillräckligt många skulle mogna samtidigt så att vi skulle kunna bjuda på dem, men ingenting hände. Dagarna blev kortare och vi började misströsta, kanske skulle de trilla av innan de ens hunnit mörkna?
Först nu i veckan, när vi av risk för nattfrost redan släpat in krukorna från trädgården, mognade alla tolv på en och samma gång! Lite snopet för min man som tyvärr är bortrest, men det fanns ingen tid att förlora; fikonen var sprickfärdiga och skulle sjunka ihop till mos om de inte avnjöts på stubben! Så jag ställde till med ett litet improviserat fikonkalas på fredagskvällen.
Vi åt andaktsfullt upp de fullmogna halvorna tillsammans med en bit Carré de chèvre du Poitu och tortanochips (resterna av en tortano som jag skar i lövtunna skivor, penslade med olja och rostade knapriga i ugnen).
En guldkantad avslutning på arbetsveckan som stod i bjärt kontrast till föräldrajouren på Ur-och-skur-dagiset, där jag tidigare på dagen slevat korv stroganoff och äppelpaj för glatta livet.
Kommentarer
12 svar till ”Fikonfrossa i grevens tid”
Jistanes vad gott! Själv åt jag i torsdags fantastiska rostade fikon på Strand i Arild, ett riktigt bra ställe.
Raring, jag hade glatt bjudit bort en handfull fikon för att få byta med dig, Strand är så fint! Jag tillbringade en helg där för länge sedan, ett fantastiskt fint franskt julbord hade de och jag satt länge och kurade i det mysiga biblioteket.
Vilken härlig känsla att äta sina egna fikon! Har själv bornholmsfikon och en italiensk sort som heter Brogiotto från norra Italien som ska passa lite kyligare klimat. Inga fikon än på den med den ska också lila/svarta fikon. Vilka läckra tillbehör ni hade till :-) verkar supergott!
Vilke lyx med färska fikon ifrån egna trädgården och det ser verkligen inte helt fel ut med getbrie till!
Jag funderade först på ett bornholmsfikon, men så blev vi nyfikna på det här trädet på plantskolan, de hade själva tagit hem det från Spanien.
Getbrie var riktigt gott till, hittade den på Råbytorps Gårdsbutik. Hade gärna provat med grönmögelost till också. Nästa säsong kanske?
Vilken lyx med växthus och egenodlade fikon! Jag SKA ha ett växthus (igen)”när jag blir stor”. I helgen fick jag smaka min landet-grannes växthusodlade druvor. Inte dumt!
Tycker fröken Dill
Hoppas verkligen att du får ett igen, Fröken Dill. Vi byggde vårt mot husgavlen, så mellan april och september har vi ett extra rum, det bästa i hela huset. På vintern isolerar vi med bubbelplast och använder det som kallskafferi.
Så lyxigt! Fikon har jag precis lärt mig att tycka om efter många år, det är ju så hjumlans gott och jag kan tänka mig att ”hemmagjorda” är ännu godare!
Fikon har vi på innergården, oklart (för mej) vilken sort. ”Russinen” (de som bor i kollektivet) tar hand om trädet så jag har inte vågat provsmaka.
Nu väntar jag på dina bästa nyponrecept.
Oj så läckert! Min far hade fikon i sitt uterum, men dom blev aldrig så goda som jag minns dom, inte många heller. Vad snygga dina är också!
Helena: Fikon ska ju vara riktigt mogna för att smaka som bäst, och visst var de strået vassare när de fått göra det på grenarna.
Viktoria: Om de växer på innergården, utan växthus och bär frukt är det nog ett bornholmerfikon. Nypon får jag återkomma med (ska sälja ett recept först)!
Emma: Tack :-)
Negro largo har ungefär samma härdighet som de vi kallar bornholmsfikon, det är ingen stor skillnad så att det ena klarar sig på friland I Skåne och det andra inte. Då skiljer det faktiskt mer mellan exemplar av samma sort. Kör hart! Jag monterar upp mitt första växthus efter 7 år av frilandsodling av fikon på skånska östkusten. Har haft goda resultat men nu blir det riktigt spännande!