En av de varmaste dagarna på Amorgos beslöt vi att vandra upp för de branta trapporna till klostret Panagia Chozoviotissa. Det låg 300 meter över havet ovanför Agia Anna och såg ut som det vore spritsat i sockerkristyr på den branta bergväggen.
Vi gick långsamt, långsamt för att barnen skulle orka och det kändes som en halv evighet innan vi var uppe. Inne i klostret var det svalt och skönt och så smalt att de mer korpulenta besökarna fick ta sig fram i sidled, som krabbor.
När vi kommit ända upp i toppen blev vi invinkade i en liten kammare med snidade besöksstolar. Alla fick ett glas kallt vatten och en liten bit hemgjord bergamottkonfekt pudrad med florsocker. De vuxna bjöds även på en liten stänkare som belöning för god klättring. Likören var gyllenbrun och första associationen var: “jul”. 
Men redan vid andra klunken övergick smaken till något alldeles utmärkt lämpat för trettiogradig hetta.
Först trodde jag att likören hette rakomelo (sprit + honung), men fick till min förvåning in rykande varm sprit med honung och anissmak när jag beställde den dagen därpå . “Vi dricker den på vintern”, förklarade Lazaros i baren på Marabou.
På Amorgos heter munkspriten ximeni rakí. Och rakín var inte som den anissmakande turkiska, utan som en lokal variant på grappa, gjord på resterna från vintillverkningen. Spriten var sedan smaksatt med kanelstänger och en så rejäl klick honung att den nästan var trögflytande. Mycket god som avec, tyckte jag och köpte tvåliters PET-flaskor under disk inne i Aegiali. Dessutom menade tydligen redan Aristofanes att kvinnor borde ge sina män ett glas varje morgon för att hotta upp samlivet ( så hade han ju sinne för humor också…)
I Aten hittade jag senare liknande konfekt, loukoumia från ön Syros, berömd för sin tillverkning av mandelnougaten chalvadopita, nämnda konfekt och chalvas, grekisk halva . Loukoumia-asken innehöll bitar med smak av mastiha, ros och bergamott. Dem får jag nog behålla för mig själv. Till skillnad från Edmund Pevensie i Lewis berättelse Häxan och Lejonet, här i en ovanligt corny version, är det inget mina barn skulle sälja sin själ för…
Det här var sista inlägget från Amorgos. Men lite grekiskt har jag kvar i säcken, bland annat ett besök på den berömda Köttmarknaden i Aten som kommer i veckan.
Kommentarer
5 svar till ”Shopping: Klosterlikör och grekisk konfekt”
Vilka fina inlägg från Grekland, får lust att åka dit, det har jag aldrig fått förut. Och vad flitig du har varit, jag är en latmask som inte gör något “matnyttigt” alls på min semester, fast det finns en hel del inom räckhåll.
Tack Pia! Jag var inte så flitig som det kanske verkar – två veckor av sol, bad och böcker där den enda frågan var “Vad ska vi äta till middag?”
Men min egen okunnighet gjorde mig nyfiken på att veta vad jag åt och drack. Där var en hel del skandinaver på ön som åt moussaka, souvlaki och drack Carlsberg dag ut och dag in…
Resesuget har blivit enormt av att läsa inläggen om Amorgos.
Kul, Peter! Tror verkligen att ön skulle vara något för en tvååring och småbarnsföräldrar. Lagom odramatisk och med maximala skönhetsintryck :)
Låter mycket gott ;-)