Ta det kallt: Salta på isen!
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8076","attributes":{"class":"media-image alignleft size-full wp-image-241","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"198","height":"170","alt":""}}]]Glasstillverkning och röjning av isiga vintervägar har en sak gemensamt: salt gör det lättare, eftersom salt och is ihop har en betydligt lägre fryspunkt än bara is. På vägarna utnyttjas reaktionen till att göra asfalten isfri. I traditionell glasstillverkning blandas salt och is till en sörja kall nog att frysa ner hela glass-smeten; ren is är inte kall nog för glasstillverkning eftersom en blandning av is och vatten kommer hålla sig runt mesiga 0 grader.
Ett stort antal ämnen sänker fryspunkten hos vatten; förutom salter fungerar till exempel sockerarter och alkohol ganska bra. Det är antalet iblandade partiklar (molekyler eller joner) som avgör hur mycket fryspunkten sänks, inte vilken sorts partiklar (fryspunktssänkning kallas därför för en kolligativ egenskap).
Det innebär att för lika stor tillsatt vikt har ämnen med små molekyler en fördel - 10 gram salt blir betydligt fler molekyler än 10 gram socker, och sänker således fryspunkten betydligt mer. Salt har ytterligare en fördel, eftersom det delar sig till joner när det löses i vatten - ett mol bordssalt (NaCl) blir till ett mol natriumjoner och ett mol kloridjoner. Kombinerat kan skillanden bli rätt stor: en lösning av 10 gram socker i 100 g vatten har en fryspunkt på -0.56 grader; byter man ut sockret mot salt sjunker fryspunkten till - 5.9 grader. Häller man i ytterligare salt, upp till ungefär en fjärdedel, sjunker fryspunkten till -21.3 grader som lägst*.
En blandning av is och vatten håller hela tiden på och fryser och smälter: vid 0 grader är processerna i jämvikt, vid hörge eller lägre temperatur får man en netto-smältning eller netto-frysning. Temperaturen i en blandning av salt och vatten sjunker eftersom det tillsatta saltet gör det svårare för vattenmolekylerna att sortera in sig i iskristaller. Samma process gör att isen smälter när man saltar på den. Normalt omges is av lite smält vatten, men i utspätt vatten (= saltlösning på isytan) blir färre vattenmolekyler lätt tillgängliga. Det innebär att återfrysningen går långsammare, medan isen smälter i samma hastighet som den skulle göra utan salt (se en snygg animering här).
Hemgjord "picknickfrys"
Receptmakare: Malin Sandström
Tid: 5 minuter, håller: någon timme, beroende på utetemperatur
Nästa gång du improviserar ihop en picknick och suckar över att du inte fick med dig frysklampar, se efter om din affär säljer is - ganska många gör det på sommaren. Du behöver också salt och något slags behållare. Titta efter skurhinkar, men finns inte det kan en vanlig plastpåse duga.
- 2 kg is
- 2/3 kg salt (NaCl)
- en tät behållare
- Häll is och salt i behållaren, blanda.
- Låt stå någon minut, blanda. Lägg i det du vill kyla eller hålla kallt, till exempel glass. Har du glasflaskor - se till att de inte fryser sönder...
Hemgjord frysklamp
Receptmakare: Malin Sandström
Tid: minst 8 timmar till frysning
Ett sätt att få is-salt-blandningen att komma närmare minimitemperaturen är att lösa maximalt med salt i vatten och sedan frysa det. Det tar däremot betydligt längre tid.
- 3/4 liter vatten
- 250 g salt (NaCl)
- 1 tät burk som rymmer knappt en liter
- Koka upp vattnet och lös upp saltet
- Låt saltlösningen svalna, häll den i burken och ställ sedan in burken i frysen.
- Låt frysa - det tar mycket längre tid än för vanlig is, runt 8 timmar.
- Använd: krossa innehållet och bädda in det som ska hållas kallt, eller använd hela burken som frysklamp (då kan den dessutom frysas om).
*Saltar man på is är det svårt att komma ner riktigt så långt som -21.3 grader, eftersom minimitemperaturen förutsätter att saltet och isen är perfekt blandade med varandra. Men sådär -15 grader är ganska lätt att få även med slarvigt krossad is.
Kommentarer
Kan det funka omvänt med?
Tex salta i potatisvattnet eller när man kokar äggen får vattnet att ändra densitet eller något?
Och att det då förkortar koktiden?
Att tex lägga de frusna kycklingfiléerna i en teflonpanna att tina i, istället för på en tallrik får dem att tina snabbare sägs det.
Mest för teflonpannans förmåga att utjämna temperaturen och transportera bort kylan.
Egil: kokpunkten på vatten höjs visserligen med salt i, men ska det hålla sig ätbart så är saltmängden så liten att höjningen är försumbar, kring någon grad extra (en saltlösning på ett par procent är redan *jättesalt*, smakmässigt sett). Det gör ingen praktisk skillnad för ägg- eller potatiskoket.
Vid tining av fryst borde vilken metall som helst ha bättre ledningsförmåga än en (porslins)tallrik, jag är spontant tveksam till att just teflonet skulle tillföra mycket...
Troligen är det väl aluminiumet i teflonpannans stomme som hjälper till med värmetransporten vid kycklingtinandet. Aluminium är ju en av de mest värmeledande metallerna och utgör ofta basen i teflonpannorna.
TV-shop av något slag sålde förut en "magisk" snabbtiningsplatta - dvs en aluminiumplåt. Snordyrt för något de flesta redan har hemma :-/
Båthuspernilla: det låter rimligt. Och, ouch, "magisk" snabbtiningsplatta...
Dessutom tror jag att plattan får maten att tina snabbt och ojämnt. Bär tinas ju bäst i mikron medan kött och fisk oftast mår bäst av att tinas sakta i kylen.
Jag skulle bra gärna vilja göra en sådan där picknickyl och parkera mig själv i just nu. 32 grader i skuggan och ett mälardopp svalkar knappt längre.
Men skämt åsido, det var ett riktigt bra tips, och intressant att få förklarat hur själva is/saltkylning fungerar, det har jag undrat länge över!
Tack, Malin!
Kolligative egenskaper er vel ikke eneste grunn dersom man skal være pirkete. Selve minimumstemperaturen bestemmes av antall partikler, men når man skal lage is/glass skal man nedkjøle. Nedkjøling er en prosess og ikke en tilstand og da spiller andre faktorer inn også. Ulike stoffer/salter vil kreve ulik mengde energi for å løses seg i vann, og noen salter vil f.eks. gjøre denne jobben bedre enn andre, ...eller? (jeg tenker på oppløsningsentalpi og/eller bindingsenergien i saltene). Ja, ja, dette er veldig nerdete og ikke i nærheten av relevant for folk flest som skal lage is, men jeg kunne ikke la være :)
Erik: nördighet välkomnas självklart även på en mycket hög (låg?) nivå ;-)
På bloggen försöker vi dock hålla oss till det som är någorlunda praktiskt köksrelevant, och det finns inte särskilt många salter lätt tillgängliga i bulkmängder (i ätkvalitet) förutom natriumklorid. För vanliga dödliga iallafall.
Av praktiska orsaker ska man antagligen hålla sig till ogiftiga, ofarliga salter i köket :-) Jag antar att man skulle kunna använda sig av kalciumklorid (=vägsalt, men man vill nog ha en renare kvalitet än den vi brukar strö på vägar), det är bra på att smälta is pga att det uvecklar värme i möte med vatten... men det kan ju vara frätande på huden i stark koncentration, så jag skulle nog föredra natriumklorid.
Sedan spelar ju sådana triviala saker som blandningsgrad och isbitarnas storlek också in. Jag fick betydligt bättre och jämnare temperatur i is-salt-blandningen som jag frös av en uppkokad, mättad saltlösning.
Sidor