Visst känns det som om man vill sluka hela hösten med hull och hår? Bloggarna formligen sprutar av svamp och svamprecept och den senaste veckans kyla har fått klorofyllet i naturen att reagera och presentera den ena flammande nyansen efter den andra.
Rödbetorna är härliga nu och ligger och prålar med sin vackra blast hos grönsakshandlarna. Jag blev sugen på att göra en riktigt purpurlila mixad soppa full med godsaker.
Men eftersom bara ett av mina barn gillar rödbetor var det först när bokcirkeln kom på besök i torsdags som det plötsligt blev läge. Vi brukar ju äta soppor vid träffarna för att hålla matlagningen på en rimlig nivå, och då passar mixade soppor som den här eller den här där inte konsistensen går i putten om man kokat den i förväg.Den här gången hade vi läst Elizabeth Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet (föredrar nog den mer handfasta originaltiteln Eat, Pray, Love). Den går lite utanför ramarna för vad vi brukar läsa, valet berodde mest på nyfikenhet inför vad som fått fyra miljoner amerikaner att köpa boken. Jag tyckte tyvärr att den var olidligt pladdrigt skriven och retade mig så på berättarjaget att jag började skumma redan efter hundra sidor (den italienska delen Eat, klarade jag ju förstås av).
Vissa berättelser borde kanske helt enkelt förbli veckotidningskrönikor och inte göra anspråk på att bli inbundna? Eller genast bakas om till filmmanus där den kan räddas av andra duktiga yrkeskategorier?
För det lilla jag sett av trailern verkar filmatiseringen med det vackra scenerierna från Rom och Bali som hade biopremiär igår en ok-feel-good-film-utan-större-risk-för-avtryck. Fast jag tvekar, recensionerna har inte varit nådiga, och efter läsningen vet jag inte om jag orkar med mer Gilbert.
Men rödbetssoppan blev i alla fall en guldpalmsvinnare, precis så god som jag hade önskat och nästa bokval i cirkeln är antologin Min mormors historia följd av trippeln Doktor Glas/Gregorius/Mordets praktik. Så välkommen höst, låt den komma, låt den falla.
Rödbetssoppa med citron, timjan och pecorino
Receptmakare: Anna Billing
Portioner: 4
Tid: 1 timme
En frisk, mixad rödbetssoppa där yoghurten och citronen dämpar den jordiga tonen och presenten med pecorino, timjan och grovhackade valnötter får den mest inbitne rödbetshataren på fall.
- 750 g rödbetor
- 1 liten citron (saften)
- 1 msk olivolja
- 7 dl grönsaksbuljong (+ 1 dl)
- 1,5 dl turkisk yoghurt 10 %
- 1 msk repad färsk timjan
75 g pecorino (sardo) - 75 g valnötter
- Extra timjan
- Salt, svartpeppar
- Skär av blasten på rödbetorna och koka dem mjuka i rikligt med saltat vatten. Koktiden varierar med storleken på betorna och om de är sommar- eller höst/vinterbetor.
- Häll av kokvattnet, skölj betorna med kallt vatten och skala dem.
- Skär dem i bitar och sjud dem i cirka en halvtimme till i grönsaksbuljong (jag använder denna, men bäst är om du har en hemlagad att tina upp ur frysen) under lock.
- Mosa betorna med en potatisstöt och tillsätt timjan, oljan och citronsaften.
- Mixa slätt med en stavmixer tillsammans med yoghurten.
- Smaka av med salt och peppar och späd om du vill med extra buljong.
- Hyvla flagor av pecorinon, hacka valnötterna grovt och repa mer färsk timjan.
- Servera soppan rykande het i skålar och toppa med osten, nötterna och timjanbladen.
Kommentarer
9 svar till ”Rödbetssoppa, böcker och meningen med livet”
Vacker maträtt och gott, gott!
Åh, det här låter mycket gott! Men jag blir förvånad över att du har så mkt färg kvar i rödbetorna fast de kokt så länge. Nice surprise!
Kan säga så här-filmen var om möjligt sämre än boken.
Beatrice: Tack!
Kinna: Mycket färgstark, vi skämtade lite om att färgen skulle slå igenom hos de ammande medlemmarna :)
ACE: Good to know. Synd, hade behövt en Julie&Julia-film just nu…
Gillade inte heller boken alls, läste inte klart den. Den var alldeles för pladdrig som du skriver och löjlig på något vis, jag hade väntat mig något helt annat.
Julie&Julia har jag inte sett, är det en film du rekommenderar?
Hazelnut: Livskris och omformulering av kurs är ju bra ingredienser i vilken story som helst. Men kanske hade resultatet av resan blivit mycket mer intressant om bokens jag kunde förhålla sig till sin totala egocentricitet och inte låta den genomsyra hela boken. Någonstans kände jag en besvikelse över att Elizabeth Gilberts år inte gav henne (och mig) mer än vad det gjorde.
Julie & Julia är en utmärkt feel-good film utan krav på att vara något annat. Speciellt rolig om man är matintresserad :)
hej, skånska skafferiet!
åh, vad jag saknar mitt skåne nu, men så är det när man lever i exil. suck. tack för dina fina ord, det värmer ska du veta (och det kan behövas i staden-som-alltid-har-sämst-väder-i-hela-världen)!
hoppas du har en fin kväll!
Vilken god soppa! :)
Vi äter soppa alldeles för sällan, men borde verkligen göra det oftare! Det här är ett av de recept som man skulle kunna laga :D
Lämna gärna kommentarer med andra fina tips och recept på min mat- och träningsblogg.
Ha det bra :D
Hej Charlotta, såg nyss att här trillat in fler kommentarer. Du får gärna slinka in här för att få dig en himmados. Ha det bra så hörs vi!
Andrea: Välkommen hit, ska titta på din blogg. Det där med träningen kan jag nog behöva lite inspiration till just nu…