Rödbetssoppa, böcker och meningen med livet

Visst känns det som om man vill sluka hela hösten med hull och hår? Bloggarna formligen sprutar av svamp och svamprecept och den senaste veckans kyla har fått klorofyllet i naturen att reagera och presentera den ena flammande nyansen efter den andra.

Rödbetorna är härliga nu och ligger och prålar med sin vackra blast hos grönsakshandlarna. Jag blev sugen på att göra en riktigt purpurlila mixad soppa full med godsaker.

Men eftersom bara ett av mina barn gillar rödbetor var det först när bokcirkeln kom på besök i torsdags som det plötsligt blev läge. Vi brukar ju äta soppor vid träffarna för att hålla matlagningen på en rimlig nivå, och då passar mixade soppor som den här eller den här där inte konsistensen går i putten om man kokat den i förväg.Den här gången hade vi läst Elizabeth Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet (föredrar nog den mer handfasta originaltiteln Eat, Pray, Love). Den går lite utanför ramarna för vad vi brukar läsa, valet berodde mest på nyfikenhet inför vad som fått fyra miljoner amerikaner att köpa boken. Jag tyckte tyvärr att den var olidligt pladdrigt skriven och retade mig så på berättarjaget att jag började skumma redan efter hundra sidor (den italienska delen Eat, klarade jag ju förstås av).

Vissa berättelser borde kanske helt enkelt förbli veckotidningskrönikor och inte göra anspråk på att bli inbundna? Eller genast bakas om till filmmanus där den kan räddas av andra duktiga yrkeskategorier?

För det lilla jag sett av trailern verkar filmatiseringen med det vackra scenerierna från Rom och Bali som hade biopremiär igår en ok-feel-good-film-utan-större-risk-för-avtryck. Fast jag tvekar, recensionerna har inte varit nådiga, och efter läsningen vet jag inte om jag orkar med mer Gilbert.

Men rödbetssoppan blev i alla fall en guldpalmsvinnare, precis så god som jag hade önskat och nästa bokval i cirkeln är antologin Min mormors historia följd av trippeln Doktor Glas/Gregorius/Mordets praktik. Så välkommen höst, låt den komma, låt den falla.

Rödbetssoppa med citron, timjan och pecorino

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 4

Tid: 1 timme

En frisk, mixad rödbetssoppa där yoghurten och citronen dämpar den jordiga tonen och presenten med pecorino, timjan och grovhackade valnötter får den mest inbitne rödbetshataren på fall.

• 750 g rödbetor
• 1 liten citron (saften)
• 1 msk olivolja
• 7 dl grönsaksbuljong (+ 1 dl)
• 1,5 dl turkisk yoghurt 10 %
• 1 msk repad färsk timjan
  75 g pecorino (sardo)
• 75 g valnötter
• Extra timjan
• Salt, svartpeppar

1. Skär av blasten på rödbetorna och koka dem mjuka i rikligt med saltat vatten. Koktiden varierar med storleken på betorna och om de är sommar- eller höst/vinterbetor.
2. Häll av kokvattnet, skölj betorna med kallt vatten och skala dem.
3. Skär dem i bitar och sjud dem i cirka en halvtimme till i grönsaksbuljong (jag använder denna, men bäst är om du har en hemlagad att tina upp ur frysen) under lock.
4. Mosa betorna med en potatisstöt och tillsätt timjan, oljan och citronsaften.
5. Mixa slätt med en stavmixer tillsammans med yoghurten.
6. Smaka av med salt och peppar och späd om du vill med extra buljong.
7. Hyvla flagor av pecorinon, hacka valnötterna grovt och repa mer färsk timjan.
8. Servera soppan rykande het i skålar och toppa med osten, nötterna och timjanbladen.