Barndomsminne i en kopp
Jag vet inte vad det är med mig. Kanske är det årstiden, kanske är det sömnbrist, kanske är det begynnande demens. Mest troligt är det bara helt vanlig pre-trettioårskrisnostalgi. Men det känns som om jag håller på att gå i barndom.
I dag fick jag utan förvarning ett oerhört exakt smakminne på tungan som jag först inte alls kunde identifiera. Det var en underbar varm, smörfyllig smak som fick mig att tänka pyjamasmornar, P1:s sjöväderrapport och pappa. Och så PANG! slog det mig. Ägg i kopp.
Jag vet inte om någon annan ens känner till ägg i kopp, men för mig var den mest dekadenta och underbara frukosträtt som kunde ätas. En sådan där rätt som fick mamma att himla med ögonen och ganska irriterat utbrista "Men Jaaan!" till min pappa som bara flinade lite skamset lyckligt, så som min pappa fortfarande har för vana att göra när han får allas uppmärksamhet. Som när pappa bredde ett centimetertjockt lager smör på en Certo pepparkaka och kastade in den i munnen hel och hållen (som en flodhäst skulle ha gjort, föreställde jag mig alltid när jag var liten). "Jag offrar mig bara för mina älskade barn" sa pappa finurligt och fullkomligt ologiskt och spände sedan ögonen i alla oss syskon: "Ni får inte äta sådant här, det är inte nyttigt".
Men ägg i kopp. Det fick man ibland äta för pappa och det var alldeles, alldeles underbart. Kanske extra så just för att det var lite förbjudet av mamma.
Ta ett kokt ägg. Det ska vara kokt så att äggvitan har stelnat men så att gulan fortfarande är rinnig.
Knacka upp ägget och stjälp ut innanmätet i en kaffekopp med hjälp av en sked. Klicka över så mycket smör du vill, förslagsvis drygt en matsked till ett stort ägg. Salta lätt, liksom hacka sönder ägget med skeden. Rör om så att smöret smälter och blandar sig med ägget.
Ät med rostat bröd som du ömsom doppar i röran, ömsom brer röran på. Det är min barndom när den var som allra bäst ni äter.
Kommentarer
Låter helt gudomligt gott, i all enkelhet!
Måste testas. När jag var liten gillade jag också det här, men jag skippade ägget.
När jag var liten fick man ibland ägg i kopp fast med lite kaviar och finhackad rödlök som man blandar samman med det mosade löskokta ägget. Kanske för posh!?
Löskokt ägg med smör som smälter i gula är en verklig delikatess.
"Ägg i kopp" var fram tills nu ett obekant uttryck, men rätten desto bekantare. I LCHF-kretsar kallas den rätt och slätt för "äggsmör" och äts utan bröd. Men gott är det oavsett!
Tack för ett fint minne. Bilden av din pappa gör mig varm i hjärtat.
I Norrland kallade vi det för 'Dopp-i-kopp', hade det inte till frukost. Vi blandade råa lökringar i det skirade smöret och åt det tillsammans med någon annan lämplig maträtt. Ibland åt vi det med kokt mandelpotatis.
Näe, det är säkert inte det nyttigaste man kan peta i sig, men o så gott det kan vara. Med lök så blir det ju nästan vegetariskt.
Annika: Det är det också. I går upptäckte vi att det är en perfekt middag för de där ruggiga dagarna när man inte orkar laga mat. Gärna en kopp te till.
Peter: Jag är säker på att lillan skulle älska det!
Tobias: Det låter också väldigt gott, ska testat!
Anders: Ja, något händer i mötet mellan ägg och gula som är en smakmässig sensation. Kanske nte så konstigt att ägg/smör-emulsiorna är så poppis. :)
Angelika: Ahaaaa, det borde jag tänkt på! Men brödet är halva njutningen för mig, dessvärre.
Stefan: Låter helt underbart det också. Men då är det inget ägg utan bara skirat smör va?
Min pappa sa alltid "Jag äter hellre än ser mina barn svälta" som försvar när han mumsade i sig mer än han borde..!
Själv kommer jag mest ihåg söndagsfrukosten då man fick en skiva bacon. Man åt med andakt eftersom man visste att det skulle dröja en vecka till nästa gång. Eller fil och pepparkakor, som på sommarlovet fick ätas till frukost på en solig gavel av vår sommarstuga. Nu är jag ju bara 28 år och kan väl fortfarande äta det om jag vill, men det är liksom inte samma sak!
Låter gott och något att testa.
Har dock inte vågat testa den Malaysiska (möjligtvis asiatiska) varianten där till och med vitan ska vara lite rinning och det hela äts med sojasås och vitpeppar. Det verkar vara lite väl "slibbigt".
Får mig att tänka på när jag blev sugen på löskokta ägg och två nevöer ville ha "halfboiled egg" med.
Det var besvikna att det bara var äggulan som var rinnig.
@Margit: Jag kommer faktiskt inte ihåg helt klart, men har en diffus minnesbild av att vi kunde ha hackat kokt ägg i. Men då var det inte med lös gula utan hårt. Ditt tips om skirat smör med ägg/lös gula i låter jättehäftigt. Måste bara äta lite mer stattiner mot kolesterolhalten i blodet ... Suck!
wo-hoo! en favorit här hemma, fast i djup tallrik och inte i kopp! smör och äggula är som bonnie and clyde - asbra ihop!
Äggsmör ja, det är precis det här vi finnar stjälper upp ett stort lass av på våra karelska piroger...
Catta: Underbart! Den frasen ska jag berätta för min far, jag är ganska säker på att han kommer använda den flitigt. :)
William: förutom att vitan ska vara rinnig (hrrr!) låter det alldeles fantastiskt. Men rinnig vita har jag väldigt svårt för, det blir en sådan hostslemmig konstistens.
Mikkan: Ja, det är verkligen fantastiskt gott!
Mattias: Kul att se dig på bloggen! Och äggsmör ja. Måste göra karelska piroger någon gång, har aldrig ens smakat det - har för få finska vänner i mitt liv!
Fy fan, det låter helt ljuvligt!
Cecilia: Ja, det är det.
*har provat*
Gott!
Mmmm...agg i kopp fick jag alltid av mamma nar jag var liten och sjuk och hemma fran skolan...hjalpte mot allt!!!
HAHa jag trodde inte detta hade ett riktigt namn.
Jag har exakt samma minne av detta. Kan slänga ihop en kopp till min frus "avundsjuka" ;)
Själv brukade/brukar jag äta det genom att blanda ägget som du säger men även med bitar av tärnad franska.
Då blir det extra barnsligt då man inte behöver ha koll på annat än skeden
Sidor