Nu är jag arg. Jag älskar blodapelsin. Du har det inte roligare med blondiner. Det är inte bara de mer komplexa aromerna som ger mig gåshud av välbehag. Färgen! Färgen! Den kan gå från scharlakansrött till Morons köttiga drinkarnäsepurpur. Tyvärr blir vi alltför ofta blåsta på effekten. Idag tubbade jag den förtjusande personalen på Vi Hornstull att klyva tre sorter. Bara en av dem bjöd på några mesiga blodstrimmor, två var sorgligt helblonda. Orsaken är att många sorter behöve rbåde varma dagar och ett par kalla nätter för att antocyaniner ska utvecklas (läs artikeln i föregående länk). Visserligen kan apelsinerna ha intressant smak ändå, men då ska de säljas på sort och inte som “blodapelsin”.
Detta är ett upprop till fruktförsäljare i hela landet. Spela med öppna kort! Sätt upp en kluven apelsin bredvid de apelsiner som säljs som blodapelsin. Vi vill veta om de gör skäl för namnet. Och snälla läsare och matbloggare: Tjata på fruktförsäljarna! Och klaga om ni har fått aldrig så goda gyllene apelsiner istället för de utlovade blodiga!
PS! Fick du tag i blodapelsin? Laga min goda linssallad! Annars kan du laga fläsklägg med rosmarin i färdigpressad blodapelsinjuice.
Kommentarer
21 svar till ”Stoppa blodapelsinbedrägeriet!”
Men, vänta nu! Visst är det väl så att det finns apelsiner som ser ut som vanliga gula men som smakar blodapelsin?
Jag vill minnas att jag vid något tillfälle t.o.m. fått apelsiner med samma smak men olika grad av blodighet i samma påse.
Jag tror att det är fel säsong…? Någonting har sagt mig att de måste få en köldknäpp för att utveckla sin fina färg, och de kommer ju sällan innan jul i Italien. Kan det stämma tro?
Visst varierar blodigheten en hel del i samma batch, men att köpa helblonda apelsinisar som blodisar är fusk! Sälj dem enligt sort men deklarera färgen genom att skära upp en representativ!
TorpSara: Det är flera faktorer som spelar in jag skriver detta i min artikel som jag länkar till.
Jag tycker att man ska pressa dom och göra ljuvliga (eller juliga?) Ruby Margaritas!
Trodde inte ens det fanns blodapelsiner redan. Först framåt februari nån gång brukar det finnas i vår affär i alla fall.
På papperet finns vissa sorter i vanliga affärer. Moro, som är den mörkaste, är en senare sort.
Är moro senare?! Jag köpte något igår som påstods vara Moro. (Affären har äntligen börjat med skyltar om sorter, jippie!) Jag blev så glad.
Smaken är OK. Fylliga, stor grapefruktsötma i början, mer beska kommer sedan, saftiga. Men de är blonda med några få mörkröda prickar mot ytterkanten.
Det kanske är en annan sort i alal fall.
pipopp: Förmodligen ÄR det en tidig moro som inte fått sig tillräckligt med varma dagar varvat med kyliga nätter och alltså har inte antocyaniner bildats.
Jag brukar köpa italienska blodapelsiner som är inslagna i vitt papper med blått kors på. Har inte sett dem ännu, kommer väl senare? Det märket har aldrig lurat mig.
intressant med antocyaninerna Lisa.
Anna S: De har kommit och de är GULA.
mina moro var röda runtom klyftorna, väldigt effektfullt men inte alls så genomblodigt som det kommer att bli så småningom.
Sofia: Men de förtjänade i alla fall att kallas blodapelsin! Allt är bättre i Malmö… Jag menar att blodapelsin är ett tillstånd.
Håller med!
Nu får jag väl genast gå och slakta alla moroapelsiner jag köpt i butiken för att avgöra om vi är bedragare eller ej(…)
Puh, de var blodiga. Inte mörkröda men helt klart rödsprängda. Märket? Italienska Ragazzi odlade i Syracusa.
Köpte min favorit Blodapelsinen igår. Och visst var det som du beskriver, bara några strimmor rött.
Det blir till att protestera.
Men snart åker jag till Cypern, där har jag hittat en handelsträdgård där jag plockar Blodgrape direkt från träden. Lägger pengarna i en låda vid grinden. 2 Euro för en hel kasse kostade det i vintras.
Det kallar jag Fruktaffär ;)
Ha en riktigt GOD Jul önskar Birgitta
Anna B: Mn epoängen är att du faktiskt ska lägga de kuvna apelsinerna bedvid så att kunderna kan se vad de köper.
Birgitta: Med flygresan inräknat blir nog kilopriset ett annat ;-) (inte avundsjuk alls)
Jag brukar köpa en ganska billig sort i ett nät i min affär. De är små men de är alltid röda som de ska och goda.Så jag känner mig faktiskt inte lurad.
Lisa: Håller med dig! Tyvärr säljer vi dem just nu i nät…
I februari, ungefär, frossar vi på taroccoblodapesiner. Överträffar allat annat i fruktväg!
Jag har inte letat efter några blodapelsiner (än) men däremot lagade jag en förenklad version av linssalladen till familjen Kinns julbord. (Det enda jag bidrog med, förutom en chokladtårta och en vörtbrödsrest.)
Salladen blev otroligt god – trots att jag fick ändra en hel del i receptet, p g a såväl ingrediensbrist som lathet.
Använde: gröna linser, fullkornsbulgur, blonda apelsiner, Fontanas ekfatslagrade fetaost, strimlad purjolök, spiskummin, olivolja och några stänk äppelcidervinäger samt citronsalt.
Ska bli kul att testa originalversionen en vacker dag också!
Bäst av allt var att det blev rester (varav jag äter hälften just nu — just hemkommen från midnattsmässan i Storkyrkan — tillsammans med ett glas rosévin, vilket i sig ger trevliga associationer från Gamla stan-livet i somras).
Mina föräldrar brukar inte vara så mycket för mina julbordsinnovationer (fänkålssallad, saffranspaj, lammköttbullar och annat konstigt). Men till och med pappa — som är skeptisk mot det mesta som är vegetariskt, och som sällan uppskattar när mamma serverar bulgur — gillade linssalladen.
Och Carl Jan Granqvists utfall mot icke-hedniska moderniteter samt lax på julbordet, i julaftonens SvD, fick mamma och mig att kontra med att det inte är helt fel med en lätt Mellanöstern-inspirerad rätt på julbordet också!
Så: tack för receptet…