Trend: Espresson på dekis
Det finns bekännelser som kan vara svårt att klämma fram med i finsmakarkretsar. Som att man inte gillar espresso. Alls.
Jag och espresson hade en kort fling i början av nittotalet när jag jobbade på italiensk krog där ägaren sällan hade pengar till hyran men ändå investerade i en örnprydd espressomaskin som var större än jag. Detta för att prestera uppskattningsvis 30 koppar om dagen, varav tio till sig själv. Det var i och för sig rätt gott men väckte en viss skepsis vad gällde manligt identitetsbyggande och espresso. En sejour som domare i en barristatävling med grav koffeinförgiftning som följd dödade definitivt de sista ömma känslorna för espresson. Därför läser jag idag med glädje i The Economist att espressons hegemoni är över.
Vill man vara elak mot espresson kan man säga att det är som att göra konjak. Potent, berusande och oomtvistligt ljuvligt, men lite av druvkaraktären går onekligen förlorad på vägen. Men en konjak sippar man i alla fall. Espresso är snabbmat. Nestlés Nespresso slimmar numera produktionen ytterligare genom att erbjuda färdiga ampuller. Jag känner mig inte bekväm med det. Espressomaskinen och elixiret den producerar designades för att ge stressade italienska pendlare en snabbkick på stående fot, inte för svenskt makligt fikande.
Orsaken till The Economists profetia är nog så trevlig: intresset för ursprung och småproducenter. Dessa kaffen kommer ofta bättre till sin rätt med mildare rostning och mjukare tillagningsmetoder.
Nästa kultpryl, skriver The Economist, är därför Clover en apparat som ger perfekt bryggkaffe för bara 11.000. Dollar, alltså. Och så är vi tillbaka i apparatvurmen igen.
Lyckligtvis finns det kaféer som inser charmen med lo-tech. På Johans och mitt favoritfik i London, Monmouth Coffee just bredvid myllriga Borough Market, serveras det godaste kaffe jag druckit. Köerna ringlar sig långa och det är vanligt hederligt filterkaffe som drar mest. Lite vill jag tro att man här på Monmouth hittar ytterligare en orsak till det sävliga kaffets återkomst. Även om köerna är långa och den förtjusande personalen stressad sitter man gärna och hänger en stund över koppen. En kopp som är trevligt bastant för att hålla värmen ett bra tag.
Hemma lagar vi varje morgon en stor presskanna med sprillans nymalt kaffe och till bara för en vecka sen var det Monmouths oslagbara bönor som gällde. Nu är de slut. Är det någon som är på väg till London?
Kommentarer
Håller inte med alls!
Observera att jag INTE kommenterade på ditt första inlägg!
Hur får man presskaffe att bli gott? För egen del så gäller enbart bryggkaffe. (Visserligen är jag koffeinist så jag dricker nästan vilket surt kaffe som helst förrutom espresso som sällan ger den kick jag behöver.)
Patrik: Jag beskriver ju mina extremt traumatiska personliga upplevelser. Jag gillar inte wisky eller champagne heller så jag är nog tämligen förtappad.
Dessutom är jag i hemlighet lite svag för passionen hos espressonördarna (min man var en av dem).
Du behöver inte hålla med. Men du behöver definitivt bidra med något mer spänstigt än så till diskussionen. Och så måste du prova Monmouths kaffe.
Äntligen, jag är inte ensam! Bryggkaffe är mycket godare! Allra helst nymalt, i melittatratt, rakt ner i koppen. Espresso ger migrän.
Ha, jag visste det! Det var inte jag, det var espresson det var fel på! Jag dricker nästan allt kaffe, men får jag välja så tar jag bryggkaffe vilken dag som helst. Och så låter jag lite färskstött kardemumma brygga med, det är mumma det! :)
En kopp nybryggt mörkrostat kaffe utan vare sig socker eller mjölk tillhör mitt livs goda. Den där goda,goda kaffekoppen som ibland varit svårt att få tag på. Hoppas verkligen att trenden med det rekorderliga kaffet sprider sig.
Begränsat med tid men here goes:
Väldigt få saker är lika goda som en bra ristretto. När kaffet nästan smakar salt, när det är lite segt och borta snabbare än man hinner tänka "jag dricker upp det".
Är det inte konstigt att det är först när man skönjer att något är på väg ut (precis som om espresso skulle vara på väg ut, ha!) som erkännanden om att man egentligen inte gillar det kommer.
Jag har gått igenom precis varje sätt att tillaga kaffe som kan kommas på och espresso är såååååå överlägset godast.
På samma tema kan nämnas att varm mjölk i kaffe är en styggelse!
Patrik: Har man en gång legat i skälvande espressoinducerad koffeinförgiftning finns ingen väg tillbaka. Jag har dock djärvt stått för min aversion i de flesta sammanhang. Trots att otidigheterna och de nedlåtande tillmälena haglat.
Likaså har jag de senaste åren frankt deklarerat att skumpa är ohyggligt överreklamerat. Samt var tidigt ute med den kontroversiella åsikten att den exakta procenten inte är avgörande när det gäller kvaliteten å choklad. Men visst är det skönt att ha The Economist i ryggen förstås.
Ala upplever syra i kombination med andra ingredienser på mycket olika sätt och om man är känslig mot syra är många typer av espresso rätt obehagligt. På samma sätt är choklad och hallon är förfärlig kombination i min mun.
Väldigt rund espresso brukar jag klara av.
Jag menar vad är det för argument att kaffet är bra för att man knappt märker att man dricker det. Jag börjar misstänka att du inte gillar kaffe alls utan bara vill att det ska vara över snabbt.
Det är fint att vi alla har olika åsikter (även om dina tyvärr är helt fel). Fast när det gäller mjölken verkar du förstås ha förstått ett och annat.
Konstigt nog är het mjölk (och kryddor)i kaffet gott i sittbrunn (samt julaftons morgon). Men det finns det säkert någon som har en förklaring till.
För övrigt kommer ett jättebra recept på vår gemensamma stötesten långa närmaste dagarna. Om du är snäll.
Snäll?
På temat snabbt drucken (låter som något annat som jag är rätt bra på): grejen för mej med en riktigt bra espresso är att jag dricker den snabbt men att den stannar kvar i munnen och utvecklas efter att man svalt den, att den dessutom kompletteras av en sipp vatten några minuter senare.
Jag ska ge dej en sak: du brukar påpeka din champagneaversion. Tråkigt för dej! Själv gillar jag, lätt ordinär i smaken som jag är, Champagne.
Chokladgrejen förstår jag mej inte heller riktigt på.
Jag är nog en allätare (alldrickare?) när det gäller kaffe; jag gillar både pressbryggt, en del bryggkaffe (främst mammas) och espresso. Kanske för att de blir så pass olika.
Och just espresso (och ristretto, de få gånger jag får tag på det) dricker jag snarare extra långsamt eftersom den är så smakkoncentrerad... annars tar den slut för fort.
Men espressotrenden förtjänar åtminstone beröm för att ha knuffat ut det varmhållna halvdagsgamla bryggkaffet från en stor del av de svenska kaféerna och restaurangerna. Det vinner alla kaffevänner på :)
Jag lyckas aldrig med kaffe hemma, men på fik tar jag alltid antingen bryggis med ljummen eller varm mjölk om jag är hungrig beställer jag extra stark extra varm latte. Utan skum.
Jag får alltid skäll hur jag än gör. Skäll eller i alla fall sneda blickar. Vaffan ska jag säga. Jag gillar tydligen fel kaffe.
Tacka vet jag NYC. Där får man vara hur krånglig man vill.
Mitt problem är att så många envisas med att servera espresso som inte har kapacitet eller kunskap att göra det. En dålig espresso är lika njutbart som att låta Nescafépulver blandas i munnen.
Finner det befriande på restauranger när man hör ett stolt ursäktande om att man bara serverar nybryggt filterkaffe.
Tack för tipset om Monmouth, skall besöka deras utpost i Covent Garden imorgon!
Tacka vet jag mockabryggare. Bryggkaffe är brunt vatten (agu'e bollo som min svärmor säger och som jag inte kan översätta utan att folk blir upprörda). Espresso är strunt.
Fint kubanskt kaffe i mockabryggare (ljudet när kaffet bybblar upp! den klassiska timglasformen!) och sedan drucket med en massa socker i en minimal kopp är enda sättet jag dricker kaffe på.
Min blogg levde inte länge men jag han med att blogga om just detta...och i hörnet på fotot ligger de älskade bönorna...som nu är slut...
Någon som ska till Kuba snart och har plats i resväskan?
Espresso är gott, om man blandar den med varm mjölk vill säga :D
Bubbelvin däremot, skulle jag vilja ha fler ursäkter att dricka lite oftare!
Förr fick vi alltid komplimanger för att vi gjorde så gott bryggkaffe hemma hos oss. Vi sa att det var för att det var mörkrost, men en flytt till ett annat hus har (nog) visat att det var vattnet det berodde på (egen brunn förut, kommunalt vatten nu). För jag tror inte att någon gett sina komplimanger till kaffet i det nya huset...
Espresso dricker man när man har bråttom, efter lunchen hos någon italienare som vet hur man gör. Annars dricker jag helst mitt kaffe med mjölk. Hemma blir det en kopp VJK (vanligt jävla kaffe), numera alltid fairtrade. Vi dricker för mycket kaffe, vi svenskar.
Jag provade en kaffefri vecka för ett tag sedan, med huvudvärk som resultat. Försöker hålla det nere till en kopp om dagen numera. Skulle kunna vara ett miljöstatement, men är bara en olust inför beroendet.
En riktigt god cappuccino slår det mesta, men det är ytterst få som klarar av att göra en bra. Därför händer det ganska ofta att jag betalar 30 spänn för en trist espresso med bubbligt skummig kokt mjölk på ytan. En riktig cappuccino har ett fast skum, med smak av espressokaffets crema. Det enda ställe i Malmö som gör cappuccinon som jag vill ha den är Melvins, och dit går jag gladeligen trots att jag flyttat från de kvarteren.
Från Starbucks Espresso menu:
Caffè Americano
Caffè Latte
Caffè Mocha - no whip
Caffè Mocha - whip
Cappuccino
Caramel Macchiato
Cinnamon Dolce Latte - no whip
Cinnamon Dolce Latte - whip
Cinnamon Dolce Latte with Sugar-Free Syrup
Dulce de Leche Latte - no whip
Dulce de Leche Latte - whip
Eggnog Latte
Gingerbread Latte - no whip
Gingerbread Latte - whip
Gingerbread Latte with Sugar-Free Syrup - no whip
Orange Mocha - no whip
Orange Mocha - whip
Peppermint Mocha - no whip
Peppermint Mocha - whip
Peppermint White Chocolate Mocha - no whip
Peppermint White Chocolate Mocha - whip
Pumpkin Spice Latte - no whip
Pumpkin Spice Latte - whip
Raspberry Mocha - no whip
Raspberry Mocha - whip
Syrup Flavored Latte
Vanilla Latte
White Chocolate Mocha - no whip
White Chocolate Mocha - whip
Ge mig en slät kopp kaffe. Please.
Jag har arbetet ned espresso i 15 år nu, startade Java, Caffe espresso, bar centro o nu äger jag da Matteo två ställen i Göteborg. Jag är domare i World Barista Championship och Barista Cup,jag har tränat otaliga baristor i konsten i att göra espresso. Espressohantverket är den absolut svåraste bryggmetoden av alla beroende av maskiner och hantverk som man är. Att vi nu ofta kan dricka dräglig espresso är ett under i sig. Att sen bryggkaffet smakat peck så länge är fan ett under. Med tanke på hur lätt man säkrar denna produkt. men inget har egentligen gjorts. Rosterier och restauranger/caféer har bara jagat pris o gratis utrustning.
Vi har nu en Clover på varje café o kan nu servera perfekt bryggkaffe kopp för kopp. Detta är en metod men det finns fler sätt att säkra kvalitén. Men branchen måste vilja investera in i framtiden. KRÄV FÄRSKT BRYGGT KAFFE MALET PÅ PLATS AV FÄRSKA BÖNOR AV HÖG KVALITÉ!
Matts
Jodå, Monmouth Coffee har indeed struck the black gold. Bodde ett stenkast från Borough Market förra året och på helgen var en promenad runt grönsaks- och varustånden med en ångande kopp kaffe mer eller mindre obligatoriskt.
Ett annat måste är Marias Market Cafe där du kan få en av de bästa Bubble & Squeak i London.
Jag bor fortfarande i södra London, om det önskas en laddning bönor, droppa mig ett mail så kan jag posta. :)
// Manne
Jag tycker mycket om espresso, men just nu har vi storsnålköpt Willys billigaste färdigmalda och jag börjar förstå varför det bara kostade hälften så mycket som de andra sorterna. Det är beskt.
Skandinaviskt kaffe i formen som lowtech bryggkaffe med filter av guld, hightec med clover, samt förfinad espressometod är alla tre bra metoder för att göra bra kaffe.
Men det i sig är inte kaffe. En planta skall i jorden och skötas rätt fram till skörd. Bären skall processas och torkas. De skall fraktas till rostaren som skall ge det till en barista med omsorg som kan välja vilken metod som passar bäst för att ta ut de av dom 7000 smakerna som går att hantera. Hela kedjan kräver nogranhet av alla och bör hanteras seriöst och de som gör det är få. Smakar det äckligt kanske det är fel i vissa led. Eller alla? Den espressostil du talar om i början är inte ute. Den är död.
David: Håller med dig helt. Jag tycker inte epresso är en förkastlig dryck. Den har bara fått dominera helt så att (som Alfred skriver) folk som inte kan servera en espresso gör det. Istället för att servera ett bra bryggkaffe. Och det finns så många kaffen att botanisera bland.
Även om jag inte är förtjust i epresso är jag rätt bra på att avgöra skillnaden på en bra och en dålig (ungefär som jag kan bedöma en gräddsås fast jag föredrar andra såser.)
Matts: Lita på att jag kommer på besök! Har du varit på Monmouth? Tyvärr tycker jag att barristorna på en del kaféer är så otroligt apparatfixerade och glömmer bord den sociala biten. Kaffe ska vara en upplevelse, inte bara en uppvisning. Ska skriva mer om Monmouth här senare.
För övrigt kommer det en artikel om bryggkaffe så fort vi är färdiga med sajtens förstasida.
Monmouth...Jäklar i min lilla låda. Det stället är en av de där sakerna som kan få mig att bittert ångra flytten från London till Sthlm i somras. Tänk att få ta bussen från Angel ner till Borough Market en tidig lördagsmorgon på hösten. Väl framme vid Monmouth på hörnet är kön till kaffet är redan lång, men gemytlig. Sitta trängd mellan ett sydamerikanskt tjålskåp (dalmål för någon som pratar högt och ofta) och två japanska tonårstjejer och plita på sin inköpslista till kvällens middag. Kaffet smakar bättre än något annat du upplevt.
Espresso och brygg är två olika saker som inte ska jämföras. de är båda bra på olika sätt vid olika tillfällen. Punkt...
Sidor